19-10-19

Lördag

Ett oväntat fynd

Men först denna bild som man kan kalla: "Fly me to the moon".

Fast om det är dit de är på väg vet jag förstås inte. Ofta hör jag ett avlägset snattrande, kacklande läte som ökar ju närmare de kommer. Jag vet inte vad de pratar om men jag kan föreställa mig:

"Lystring alla, det är er flygkapten som talar. Är alla med efter mellanlandningen Torhamns Udde? Bra. Alla fick ett mellanmål där nere? Jaså inte du där borta i högra flygeln. Ja, ja, jag förstår... Det är fullt med människor där med kameror och kikare... Ett otyg, om du frågar mig. Ja, du får vänta. Ingen mer mellanlanding förrän i kväll och då bör vi vara över Tyskland om vi har tur med vindarna. Just nu kan vi se Karlskrona skärgård under oss och...  Vänta! Där står nån ute i vattnet med ett långt föremål! En bössa! Alarm! Skingra er! Gira!
Nej, fel! Det är nog ett fiskespö han har...Vilken djävla idiot alltså; hålla på och skrämmas på det viset! Falskt alarm alltså och vi återgår till formation. Slut på meddelandet."

Idag blev det tyvärr bättre bild på fåglar än på fisk:

Sammantaget hade jag ett trevligt fiske. Tydligt är att även om det är gäddfattigt rent generellt häromkring samlar de sig ändå ibland på särskilda platser några stycken, vilket i sin tur för med sig att andra förblir helt tomma. Ja, inte 100-procentigt förstås utan en och annan finns säkert kvar. Lika tydligt är att andelen stora gäddor fortsätter minska. Det har pågått gradvis under de senaste 7-8 åren men accelererat under detta. Detta gäller förstås mitt eget fiske och idag fick jag inte ens en trekilos. Och generöst, med min lätta utrustning tycker jag en mellan 4 och 5 kg är stor.

Få se... Nu är det snart november och ganska snart nytt år och ännu har det inte kommit något skarpt förslag från HaV att ens några få områden (när det räknas över hela Blekinge) ska fredas från gäddfiske nästa år. Inte vad jag läst eller hört talas om i alla fall.

Det oväntad fyndet gjorde jag på en tvåkilosgädda jag fick i början på dagens fiske. Jag upptäckte att någonting satt fast vid stjärtspolen på gäddan. Som var täckt med alger. Först trodde jag det var en krok med en linstump men vid närmare undersökning Upptäckte jag att det är en... Vad heter det? Ringmärkning? Gäddmärkning?
I alla fall ser den ut så här:

Jag tog bilden hemma och gultoningen beror på lysröret i lampan. Tog också med zilverzaran som jämförelseobjekt. Krokstorlek #6 med bortslipad hulling. Jag får väl skicka ett mail till adressen som finns där. Men jag drog mig till minnes att jag läst om någon som märkt gäddor för ett eller två år sedan eller när det nu var.

Jag kan väl då passa på att fråga när de där gäddfredningsområdena ska börja gälla. Gärna för tre eller fyra år sedan hade varit alldeles utmärkt. Och på betydligt fler platser. Eller varför inte generellt? Året om överallt! Och märk väl; C & R med liten enkelkrok utan hulling skulle vara tillåtet. Året om överallt!

Javisst ja.
Precis när jag avslutat dagens fiske och gick mot bilen inträffade en... En...? Tja, hur ska jag uttrycka det...? Jag menar, det är lite fult att vara skadeglad och det var jag naturligtvis inte. Inte ens när det gäller fiskare med haspelspön. På avstånd skymtade jag nämligen ett par personer som var på väg från sin bil ner mot stranden. När de kom närmare upptäckte jag att de var ute i samma ärende som jag själv. Iklädda vadare, håv på ryggen och haspelspön i handen. Haspelspön!?
Diskret som jag är, höll jag mig undan lite. Jodå, de gick ner i vattnet ungefär där jag lämnade det. Hi, hi, tänkte jag.
Nej, fel! Det gjorde förstås inte! Absolut inte, utan tyckte det var lite tråkigt för dem, för hela det området hade jag ju nyss befiskat. De jag inte fått och lossat hade jag förmodligen skrämt iväg. Det är heller inte omöjligt jag räddade de gäddorna till livet, för varför har man håv med sig om man vadar? Till saken hör faktist att sist jag var häromkring upptäckte jag ett avskuret gäddhuvud i närheten.