19-10-24

Torsdag

Ett oväntat fynd II

Här någonstans på min fiskedagbokssida finns min fiske-cv. Curriculum vitae.

 Ähum... Jag har inte alltid varit motståndare och ilsket bekämpat fisketävlingar, rekordhets och inställningen att allt fiske går ut på hela tiden få så många stora fiskar det bara går. En fiskedag utan rekordfiskar är helt värdelös! Okej, lite överdrev jag där. Men på den tiden, vi pratar 60- och i viss mån 70-tal, tänkte man helt annorlunda än nu. Både jag och de allra flesta andra gjorde det.

I min fiske-cv skrev jag bland annat att jag hade en så kallad vapensköld med en massa märken och utmärkelser på. Men som tyvärr helt hade försvunnit. Hur jag än letade hittade jag den inte. Jag skulle haft den med på en bild i det sammanhanget. Inte förrän nu, häromdagen dök den upp:

Det var i samband med omflyttning och renovering av det lilla rum jag höll till med flugbindning och allt som hade med fiske att göra. När jag flyttade ut en lådhurts upptäckte jag den bakom den. Där hade den legat i säkert 20-30 år och var inte i bästa skick.

Men jag plockade av alla märkena och tvättade av dem och slängde själva vapenskölden:

De allra flesta är rekordfiskmärken från ABU. I översta raden i guld, tre silver och resten brons. Fast... Hm... I ärlighetens namn kommer jag faktiskt inte ihåg att jag fått så många guldmärken...?
Tyvärr var det före tiden jag började föra fiskestatistik. De allra flesta är för gädda. Men jag vet att jag fick flera guldmärken för pigghaj. Ett par stycken är, tror jag, för havsöring. Ja, inte i guld men för kanske silver eller brons.

Det allra mesta taget på spinn och på ABU Killer. Utom de vi havsmetade uppe i Strömstad förstås. Vi, var min bror och jag. Det var på den tiden som pigghajen gick i stora stim där uppe och vi fick många stora honor där hajynglen bara rann från dem, i en del fall.

Vi var väldigt flitiga med att skicka in anmälningar till Svängsta. Och skam till sägandes var den som oftast skrev på intyget, han vi sålde gäddorna till! "Nordströms Fiskexport" om det nu var det som firman hette; jag minns inte riktigt.
Ja men för fanken; vi pratar 60-tal här! Hade någon slängt i en gädda hade han betraktats som dum i huvvet! Jag gick i skolan och hade ont om pengar. Bra betalt var det också...

Moving on:

En annan passande rubrik för dagens fiske hade varit På första kastet Det var ett tag sedan det inträffade att jag fick en gädda då men idag var det dags. Ett ställe och sträcka jag inte befiskat på ett par år. Och fick två till i rask takt. Det var verkligen en trevlig början. Likaså början på en trevlig och fin dag. Jag fiskade i lä och i allt varmare solsken. Visst, de flesta var små men jag fick i alla fall en trekilos:

Likaså lyckades jag få ytterligare en bild på samma gädda. Ett motiv som åtminstone jag väldigt sällan ser på andras fiskebloggar och liknande sidor: 

Fast å andra sidan är det sällan bilder på hur jag håller upp en gädda i tiokilosklassen här, så jag antar det jämnar ut sig.  
Men nog är det trevligare att titta på denna, här ovanför? Det är liksom lite mer fart och fläkt, hopp och plask över den. En sådan bild man (jag) kan sitta och betrakta en stund och i tankarna återuppleva när det inträffade.

Jag läste förresten ännu en betraktelse på FishEco av Jan O om ett fenomen som jag faktiskt inte kände till. Även om jag inte blev det minsta förvånad egentligen. Inte med tanke på min allmänna uppfattning om tävlingsfiske och rekordhets. Ja, precis det jag inledde med och jag själv nog led lite av i min ungdom. Att det fuskades med vikt då och då är ju precis ingen nyhet. Även om jag själv förstås aldrig, aldrig någonsin gjorde det. Aaaabsolut inte! Självklart! Fanns inte på kartan! Aldrig!
Ja, inte var det ofta i alla fall. Och i så fall bara lite, lite grann. Inte som andra, proppade gäddmagen full med i förväg förvarade, döda mörtar eller andra fiskar. Eller blysänken. Eller förvarade hela, stora gäddor i frysen och plockade ut dem lagom till en tävling. Det lär ha förekommit.

Men det är klart, nu när många fiskar ska mätas istället för vägas, borde man inte bli förvånad att folk tydligen drar ut de stackars fiskarna som vore de gummisnoddar. Och det är ju precis det jag brukar predika om hur tävlingsfiske i allmänhet bara leder till hets och stress som riskerar gå ut över fisken. Samt allmänhetens fördömande av allt slags sportfiske.

I det sammanhanget kan jag berätta om att idag var jag själv starkt frestad att fuska. Men jag stod emot! Jag gjorde det Rätta.
Jag har ju den principen när det gäller att tillgodoräkna mig en gädda att om jag verkligen, verkligen ville ha den. Alltså ta vara på den; ska jag ha den intill mig så pass nära och så pass länge att jag utan problem skulle lyckas med det. Typ håva in den eller få grepp om den. Så om den lossnar under tiden jag håller på och försöker få en bra bild på den, innan jag hinner ta loss den, då bokför jag den. Men lossnar den innan dess, får jag inte tillgodoräkna mig den.
Så gör jag ju ibland fast jag vill inte använda uttrycket "leker med fisken" men jag vill ju gärna ta bilder på den och därför låter jag den simma lite fram och tillbaka för att bilden ska bli bra. Det gäller ju särskilt lite större gäddor. Och nu idag hade jag en till i trekilosklassen på som jag gärna ville fota. Men innan jag ens hade fått fram kameran, lossnade den. Snopet. Den fick alltså inte komma med i statistiken. Det hade varit fusk, ju.

Till sist kan jag nämna att jag mailade vederbörande om den märkta gäddan jag fick förra gången jag var ute. Han tackade och skulle senare skicka uppgifter om när och var han märkte den.