19-11-06

Onsdag

Otroligt fiske

Ja, hade jag läst detta hos någon annan, hade jag nog trott det varit fake news. Men eftersom det är jag själv som redogör för det, vet jag att det är sant.

Men först några ord om catch & release. Jag såg eller snarare hörde Tobias Fränstam prata om det på youtube efter ett tips på FishEco. Jag kan inte upprepa allt här men jag antar att intresserade också känner till det mesta av det han sa. Det är nog inga nyheter precis och det mesta är sunt förnuft. Alltså att ju större krokar, ju grövre gods, ju fler krokspetsar och ju fler hullingar, desto djupare sår och större risk för blödningar, skador och till sist död.
Han hade alltså undersökt flera hundra gäddor i en unik studie och detta var ungefär kontentan av det hela. Man skulle också undvika så kallade stinger-krokar och små beten. Detta för att i möjligaste mån undvika att kroken eller krokarna fäster långt ner i käften på gäddorna.

Så ta gärna en titt på min zilverzara som jag stolt håller upp på vinjettbilden. Den är så rätt ett bete någonsin kan bli. Det går inte att ha (den enda) kroken längre fram. Själva kroken är mindre än liten. Godset är tunt och hulling saknas. Gäddflugan representerar en lång sill. Trots det händer det inte alltför sällan att jag får ta ut kroken långt ner i halsen på gäddan. Det är egentligen ganska märkligt men jag jag har en teori som jag lanserat flera gånger under årens lopp; nämligen att när gäddan utlöser sin huggreflex, öppnar den käften snabbt och ett undertryck uppstår som liksom suuuger in mörten, sillen eller zilverzaran med huvudet före, in i munnen på gäddan. Annars vet jag ju att en mindre gädda greppar exempelvis en mört på tvären, vänder den sedan om med huvudet först och så sväljer den. Det har jag sett på film några gånger. Men det kan den knappast hinna göra med en gäddfluga, eller hur?

Själv tror jag nog att hullingen är den viktigate faktorn. Pröva gärna själv att köra in en krok med hulling in i handen och en utan och se vilken som det gör mest ont att dra ut. Eller orsakar störst sår. Eller det räcker med att göra det i en tröja eller byxa. Jag antar att knappt någon undgått det någon gång under ett långt fiskarliv. Även jag själv. På den tiden jag mest fiskade med ABU Killer. Där fanns tre, ganska små trekrokar och det var lätt hänt att någon fastnade i handen när man skulle ta tag i gäddan och den sprattlade till. Det bästa sättet var att ta en tång, greppa kroken och trä igenom den så själva spetsen med hullingen kom ut på andra sidan, så att säga. Och där knipsa av krokspetsen. Den näst bästa var att ta sig till Akuten på närmsta sjukhus och låta dem operera ut kroken. Det brukar finnas en tavla fullhängd med olika typer av skeddrag, spinnare och wobblers. Fast det behövde jag aldrig göra. Så hullingslöst är bra ur flera synvinklar...

Moving on:

Det här blev den absolut bästa fisketuren i år. Fast bara om man räknar i antalet stora gäddor. Det otroliga i rubriken hänför sig också till det faktum att jag hela året beklagat mig över bristen på gäddor i Karlskrona skärgård. Och inte minst stora. Och då, i alla fall i år, avser jag  fiskar över tre kilo. Fast okej, då kan det ju bero på att idag befann jag mig inte i nämnda skärgård utan en bit därifrån. Även om jag fortfarande var inom Blekinges gränser.

Det var alltså tuffa vädervillkor idag. Bara två grader "varmt" och hård nordostlig vind. Men det var också de villkoren som gjorde att jag hittade gäddorna. Precis som jag brukar hävda är det tämligen lätt att lokalisera gäddorna efter långvariga, friska vindar från samma håll. Ännu bättre går det när ett superhögvatten sjunker. Som idag. Vattnet samlar sig här nere och stockar sig och vill ut ur Östersjön genom Öresund och Bälten. Det tar några dagar men idag blev det lagom. Då brukar gäddorna bli kvar.

Men väldigt tyvärr rådde dåliga fotograferingsförhållanden idag. Högvattnet och det tidigare regnande hade löst upp eller spolat ut en del dy och lera från själva stranden och gjort vattnet mörkt och lite grumligt i frånlandsvinden. Särskilt i den grunda och steniga viken gäddorna fanns.

De här två första bilderna är från den gädda jag bedömde till 4 kg. Och att på en och samma dag få inte mindre än fem gäddor på tre kilo och däröver är närmast otroligt. Tillika på samma ställe och inom cirka en timmes tid. Det är nästan jag får gå tillbaka till 80- eller 90-talets båtfiske för att hitta motsvarande.

Förmodligen en engångshändelse men självklart en kul upplevelse.

Det är mycket gäss i luften nu och jag har haft med ett par bilder nyligen. Nu fångade jag en hel hop på marken som mellanlandat, förmodligen för snacks och drinkar. Och toalettbesök? Där brister mina ornitologiska kunskaper om de gör det på marken eller uppe i luften. Att några arter gör det uppe i luften vet jag men gör alla det? Att måsfåglar gör det misstänker jag starkt.

Jag hade nog fiskat i cirka en och en halv timma innan jag förflyttade mig till den här läviken. Innan var det längs en lång sträcka i ganska frisk sidovind. Gäddorna tyckte nog det blåste lite väl hårt där. Bottnen var slät också utan stenar att söka lä bakom. Men där var vattnet som det brukar nu på hösten, kristallklart. Men mot slutet av sträckan var det en liten inbukning i strandlinjen och lite lä och blankvatten. Bara en liten plätt. Men där fick jag genast kontakt med två små gäddor. Det fick mig även att inse att idag och här är det totalt lä som gäller.

Här en bild på den sista gäddan som också blev den största. Till och med min största för i år. Jag tror den kommer att behålla förstaplatsen året ut faktiskt.

Tyvärr blev det inte bättre bild än så här:

Det var alldeles för långt in till land för att jag ville släpa in den dit och lägga upp den på marken med spöt bredvid. Dessutom svårvadat med massvis med sten som inte syntes så tydligt heller.
Men hallå!
Hur var det med c & release egentligen? Är det inte döden för en gädda att läggas upp på stranden? Nä, faktiskt inte. Eller det beror förstås på hur man hanterar den, underlaget och tiden på land. Men enligt han Fränstam var det viktigaste krokarna och risken för blödning.
Jag gick tillbaka i statistiken och kollade lite och jag hade inte varit på det här stället på tre år. Få se om det blir någon mer gång i år.

Så till kanske det allra otroligaste med dagens fiske:
När jag efter en lång och seg dragkamp, lyckades få grepp om den sista och största gäddan, sköljde jag av flugan, tog tag i vadarstaven, gick i land och vandrade tillbaka till bilen. Dressade om och körde hem.
Va!? Helt otroligt liksom! Trots att jag hade gott om tid. Trots att jag inte ens befiskat halva området. Trots att det bara vimlade av (för mina förhållanden) jättegäddor. Som högg på var och vartannat kast!
Tja, det blev helt enkelt lite för mycket. Att hantera så pass många och stora gäddor på så pass kort tid, medförde en massa blödande småsår på vänsterhandens fingrar. Hela tiden nästan, fick man hålla på och blaska i vattnet också. Det blåste iskallt också och jag frös om händerna. Det var knappt jag kände avtryckarknappen på kameran ens. Och efter den sista gäddan måste jag byta fluga för wiretafsen var i upplösningstillstånd. Och det kändes jättejobbigt just då. Och förresten kände jag mig mer än nöjd. Just det, jag fick samtliga gäddor på samma fluga. Jag kan också tillägga att samtliga gäddor idag, såg mycket välmående ut. Sådär lite tjocka och välfödda. Kul.

Men så här i efterhand kanske jag ångrade mig lite. Jag kunde ju gått upp på land och gått en lång runda för att bli varm. Vilat en stund och bytt flugan i lugn och ro och så återvänt. Och kanske skulle jag ha fått en gädda i 6-7 kilosklassen? Eller troligare; en räcka tvåkilosgäddor. Nå, det får jag aldrig veta.