19-12-25

Onsdag

Först som sist

Tur att det inte var fisketävling idag. Alltså min egen där det gäller att få upp år 2020s första flugfiskade gädda. Ja, ta det som ytterligare en påminnelse.
Detta för att det dröjde så pass länge innan jag fick dagens första hugg och landade gädda.

Egentligen skulle jag ta en fisketur som igår men då var det lite för mycket högvatten för min kräsna smak så jag avstod. Till idag hade det sjunkit något och för säkerhets skull valde jag ett sådant ställe där det inte spelar så stor roll eftersom det är ganska långgrunt på de partier i den här stora viken jag är intresserad av.

Dagens ställe är ett jag inte frekventerar så där jätteofta. Här en bild på en anledning:

Nämligen den anhopning av den typ av sjögräs jag kallar bandgärs. Som alltför ofta om höstarna kan ligga i långa stråk i ytan och förhindra allt meningsfullt flugfiske. Gärna extra mycket i den här viken. Men som det ser ut på bilden, verkade allt ha blåst in till land och jag vadade förhoppningsfullt ut där och började kasta.

Men för att ta det från början var detta på andra sidan, så att säga. Förra gången jag var här hade jag ett mycket bra fiske på den första sidan. Och det var där jag tillbringade de första timmarna idag. Under alldeles fantastiskt bra, yttre förhållanden kan tilläggas. De kom även att gälla resten av dagen också. Alltså svag vind, mulet och milt och precis lagom djupförhållanden. Jag kastade och förväntade mig hugg hela tiden. Som inte kom. Inte en fiskrörelse. Inga sandmoln på botten som indikerade att jag skrämde iväg en gädda. Inga virvlar. Mycket märkligt.

Därför vadade jag iland och tog en promenad över till den andra sidan. Och tog bilden här ovanför, precis innan jag vadade ut där. Det fanns fortfarande små rester kvar av det kringflytande bandgräset men inte så det störde jättemycket.

Men även där dröjde det ett bra tag, tyckte jag, innan det hände något. Men så plötsligt:

Och inte var det en av de där kilos, kilos och ett halvt, tvåkilos som jag mest varit van vid de senaste gångerna jag varit ute. Nej, en mycket tjock gädda på hela tre kg. Gissnings- och uppskattninsvis.
Nu är det som alla vet, ganska enkelt att få mindre gäddor att se större ut genom en del enkla fotoredigeringstrix.

Vem kan enbart av den här bilden gissa hur stor gäddan egentligen är exempelvis:

Jag tycker i vilket fall som helst att en trekilos är en gädda som inte behöver skämmas för sig. En romstinn hona skulle jag tro också. Med det tyckte jag faktiskt dagen var räddad.

Men den hade bara börjat. Det verkade faktiskt som alla traktens gäddor hade förflyttat sig från den ena sidan till den andra under den här ganska långa tiden. För sedan började det, om inte vimla av gäddor så det var inte länge jag behövde vänta på att något kul inträffade.

På ett ganska litet område fick jag talrika gäddkontakter. Det vill säga de allra flesta missade i hugget, nafsade, lossnade efter några sekunder, följde efter och en klippte till och med av linan. Det sistnämnda en freak accident kan man kalla det. De råkar hugga över nylontafsen precis ovanför wiretafsen och skär av nylonet. Det inträffar så där vartannat, var tredje år ungefär. Ofta kan jag då upptäcka zilverzaran där den ligger på botten och glänser. Det lyckades jag med även idag.

Men visst, några kom upp:

En kilosgädda är det på bilden men alla var välkomna.

På många ställen ute på öarna eller längs kusten går det stigar och små vägar där folk både med och utan hundar gärna förlägger sina promenadrundor. Idag var det extra många. Javisst ja, idag var det ju juldagen kom jag på. Allteftersom dagen framskred ökade deras antal. När jag ansåg mig färdigfiskad, vadade iland och kom fram till parkeringen var det fullt med bilar. Några körde iväg och andra anlände.

Men innan dess hände det något lika oväntat som roligt. Det inträffade när jag bestämt för att avsluta dagens fiske. Jag vadade och kastade mig inåt land. Och där inne, på väldigt grunt vatten, ja, knappt knädjupt sög det i ordentligt. Där hade en stor gädda gått in och ställt sig. Som inte kunde motstå min zilverzara.

För att upprepa det där med att få små fiskar att se stora ut på foton, kan det tyvärr ibland bli tvärtom. Alltså att stora fiskar kan se mindre ut än de är.

Trots många bilder blev ingen riktigt bra. Trots det grunda vattnet var det ändå ganska långt in till land och kanske borde jag ha bogserat in den dit och lagt upp den där och placerat den längs med spöet. Eller försökt krångla fram min våg och väga den. Även om den var i det närmaste jättestor i mina egna ögon, betraktas den som knappt godkänd i andras. Även den här var väldigt tjock om magen och därför tvekade jag inte det minsta att boka den till 4,5 kilo.

Först som sist kom alltså dagens fångstmässiga höjdpunkter. En av årets allra sista fisketurer blev alltså en av de allra bästa. Då väger jag ihop både själva de yttre förhållandena hur skönt och trevligt det var, med själva fångsterna.

Men någon slags årskrönika över 2019 blir det inte. Ett av de sämsta åren rent fångstmässigt för min del. Låt mig gissa att nästa år blir ännu sämre. Nu avser jag främst vattnen kring Karlskrona. Jag tycker mig ana att jag inte är ensam om den bedömningen. Tycker det går att utläsa även av andras rapporter, bloggar och tävlingsresultat. Och vad hände egentligen med de om inte storstilade så åtminstone småstilade, planerna på ett mycket begränsat förbud på gäddfiske under leken? De där 9 områdena längs hela Blekinges kuststräcka?

Nu idag, 19-12-29, när jag ansåg mig färdig att lägga ut ovanstående, upptäckte jag en liten artikel på FishEco som handlade om det så kallade plaskfisket härstädes. Jag tar mig friheten att kopiera och lägga till:

"Yrkesfiskare spärrar av lekvikar med sina nät, använder sig av en mindre båt för att skrämma ut de gäddor som finns i viken som då har svårt att undvika de väntande näten. Det som sker är inget annat än en katastrof för ett redan sviktande gäddbestånd! Inget av detta är olagligt och det går just nu inte att stoppa. Det kan dock konstateras att vi på helt laglig väg låter yrkesfisket, ännu en gång, bana väg för en katastrof! En katastrof eller kanske till och med en dödsstöt lokalt för gäddbeståndet som Sportfiskarna, Länsstyrelsen och andra de senaste åren arbetat hårt för att rädda. Det här ska bara inte få hända nästa år 2020."