20-03-18

Onsdag

Gäddflugfiske i coronavirusets tid.

Då är det faktiskt gäddorna som utgör riskgruppen! För här nere vid kusten är det helt fritt från virus. I alla fall Covid-19. Vad jag vet.

Nyss drog stormen Laura förbi med mer regn och fällda träd. Nå, det positiva är att snart är alla grundvattenreservoarena välfyllda. Som när jag gick genom skogen för att komma till ett fiskeställe:

Man vet att det regnat länge och ordentligt när man måste ha vadarbyxor på sig för att komma ner till sjön. I vanliga fall går det en helt torr stig här. Nu vatten upp över knäna.

Eeh... Jag vet inte... Men jag har en känsla av att jag då och då brukar, kanske lite överdrivet, berömma min fluga. Tycka den är jättebäst och så... Typ, det är den enda man behöver i fiskelivets alla skeden och prövningar... Men i själva verket är den ungefär som vilken annan gäddstreamer som helst. Som till exempel idag.

Med den hårda sydvästvinden tvingades jag åter välja ett ställe i absolut lä. Redan på andra eller tredje kastet kände jag ett lätt snudd på flugan. Mycket riktigt kom en fin gädda simmande efter flugan när den kom in. Lyfte upp flugan ur vattnet men gäddan fortsatte in mot mig. Och den upptäckte mig inte!
Alltså den tog mina ben som vanliga stolpar. Den simmade nästan mellan benen på mig, vände och simmade lite lojt tillbaka ut igen. På nästa kast var den på flugan igen. Utan att hugga riktigt. Och följde efter en gång till. Och en tredje gång då den en gång till nöp till i flugan. Utan att fastna. Ja, ja, så kan det bli...
Fiskade mig vidare. Efter cirka 10 minuter var det dags igen. En lätt touch på flugan och ett par svaga virvlar långt bort. Nytt kast och efter bara några sekunder, tvärstopp och plaskeliplask. Säkert en kring fyra kilo efter vad jag kunde bedöma! Som tyvärr lossnade genast...

Därefter följde några händelselösa timmar. Jo, hade ytterligare en gädda som följde efter. Långt efter...

Konstigt, tänkte jag, för det här stället är topprankat av mig. Men det var bara att veva upp och vada iland. Stuva in mig i bilen och köra till ett annat ställe. Samma visa där. Två hugg av gäddor men ingen fast fisk! Många gånger tittade jag misstänksamt på flugan men den såg ut som den ska. Det är förresten samma exemplar som på bilden ovan.

Men så till sist; äntligen en gädda som fastnade och följde med ända upp!

Visst, bara en cirka halvkilos men en gädda är en gädda. Jag tog ett par bilder på den för säkerhets skull. Ska jag skriva fiskedagbok måste man ha med minst en gäddbild ju.

Tja, egentligen vet jag inte riktigt vad jag vill ha sagt med den långa raden missade gäddor. Att det inte existerar en gäddfluga (eller annat bete med för den delen) som ständigt levererar kanske.

Men så, och detta är sant, efter jag skrivit ovanstående, såg jag via FishEco att det fortfarande finns folk som flugfiskar efter gädda. I och för sig samma gamla die-hards som det brukar vara, nämligen Sussi och Nicklaus Baer.
Och vill jag som vanligt påpeka; alla får givetvis fiska hur de vill och använda vilka flugor de vill. Även om de har så in i bängen helt fel!
Okej, skojade lite där.

Men vi gör på helt olika sätt. Vi resonerar helt på tvärs. Allt börjar just med flugan. Hm...? Det känns egentligen fel att använda benämningen fluga när det handlar om gäddflugor... Varför inte kalla den för streamer istället? Språket styr tanken en hel del och streamer låter lite bättre, tycker jag. 

Nå, Sussi och Bauer är rörande överens om att tillverka så stora och tunga gäddstreamers som möjligt. Plocka på dem plaststjärtar, massvis med material och nu gummimuffar och jag vet inte allt. Allt på en eller flera stora krokar. Vilket i sin tur fordrar supertunga spön och linor. Allt för att pressa undan så mycket vatten som möjligt, tror jag är syftet. Eller också för att kunna ta bättre betalt för dem för bägga två är också ute i kommersiella syften. Vilket är helt okej för min del.

Jag gör alltså precis tvärtom. Gör mina zilverzaror så lätta som möjligt och använder lätt utrustning. Visst, de får förmodligen betydligt både fler och större gäddor än jag. Mest, tror jag, för att de oftast fiskar från båt. Välutrustade sportfiskebåtar med den senaste elektroniken, antar jag. Fast jag undrar just om inte Sussi håller till på bryggorna vid Lyckebyåns utlopp...? Hon gjorde det förra året och på bilden nu, kan man misstänka det.

Så kan man fråga sig vem som har roligast eller får ut mest av sitt fiske. Jag tycker att använder man så pass stora och tunga flugor och ett spö #9, kan man lika gärna spinnfiska med wobbler.
Men det är jag det.

Tillbaka till dagens fiske, fick jag sedan fem gäddor i ganska rask följd och inte en enda missad. Så där ser man.

Här en bild på den största som blev lite oväntad:

Jag brukar ta en 4-5 bilder och så väljer jag den bästa och ibland blir det överraskningar. Den här ledde jag in på grunt vatten för att få en tydligt bild på den eftersom vattnet krusades väldiga längre ut. Notera zilverzarans röda överdel i käken på gäddan.

Och så det där med att gäddstreamern ska pressa undan vatten...? Jag vet inte riktigt varför de tycker det är så viktigt egentligen. I synnerhet när gäddorna har en alldeles utmärkt syn och en strömlinjeformad mört, sill eller annan bytesfisk nog inte gör så mycket väsen av sig i vattnet och ändå upptäcker gäddan dem.
Min superlätta zilverzara kan nog inte pressa undan så många... många...?  Liter? Deciliter? Milliliter? Eller mäter man det i kilo? Och idag har, hm...? Cirka 12 gäddor upptäckt min gäddstreamer om man räknar med de gäddor som uppmärksammade den flera gånger. 
Det här med olika färger på beten och hur viktigt eller oviktigt det är, kan vi ta en annan gång. Likaså krokningsbenägenheten.