20-09-03

Torsdag

Bom! Bom! Bom!

Rubriken anspelar på mina tre senaste fiskepass. De två första var här ute i skärgårn under den senaste värmeböljan. Det var nästan helt omöjligt att ens kunna fiska. Även om jag började vid 06-tiden blev det fort för varmt. Och en gång växte det fullt med trådalger i ytan och till och med i stora klumpar där det annars, även under sommaren, brukar vara fiskbart. Sedan har jag väl inte varit så där jätteflitig med att fiska vilket beror på andra orsaker som inte har med den minskade gäddförekomsten härstädes att göra. Så det varken kom som en överraskning eller gjorde så mycket att jag inte fick någon fisk de gångerna.

Men den tredje gången, lördagen den 30 augusti var det lite värre. För att inte säga ganska förargligt:

Det fisketillfället ägde nämligen rum i Trollemölla, Degerberga, Skåne. För min del kan den dagen sammanfattas som "mycket skrik för lite ull, sa gumman när hon klippte grisen". Då menar jag att det krävs mycket förberedelser, ihopsamlande av lämpliga grejer, knyta nya tafsar, gå igenom mer eller mindre äkta flugor, se till att man inte glömmer viktiga detaljer, rätt kläder, matsäck och se till att komma iväg i rätt tid på morgonen och så köra cirka 15 mil dit. Och så inte få en enda fisk.
Det mesta som hände, ägde rum den första kvarten. Då togs det en 3-4 fiskar. Därefter några enstaka till på förmiddagen då det var mulet och lite svalt. Jag hade en på, cirka 10-20 sekunder innan den lossnade, det var i prinicip allt för min del. På eftermiddagen då det blev hett, soligt och vindstilla hände i princip ingenting. Jag gav upp cirka 15:30 och körde hem. Men de regnbågar som drogs upp var stora. Låg på 4-5 kilo. Nedre dammen gick fortfarande inte att fiska i, vilket var synd.

Så idag hade jag inga stora förhoppningar egentligen. Valde en sträcka där det förr om åren varit bra. Tror jag har varit där en fyra, fem gånger nu i år och knappt fått en enda gädda. Började lite efter 06. Allt såg ut att upprepa sig. Varken såg eller kände någonting i början.
Men så plötsligt drog det till. Va? Vad händer? Varför rycker det så i spöt? Javisst ja, det är ju napp för fanken!
Och inte vilket hugg som helst heller utan en väldigt fin gädda:

Låg någonstans mellan 3,5-4 kg. Lång men ganska mager. Ordentligt stridbar men olämpliga fotograferingsförhållanden. Synd att inte gäddzaran syns bättre.

Men tro det eller ej, bara en liten stund senare fick jag ytterligare ett hårt hugg. Och vilken cirkus! Hade jag inte fått syn på den alldels i början, hade jag definitvt trott den var i tio-kilosklassen. Eller en stor havsöring. För den drog som värsta ångloket och rusade iväg som snälltåget. Många gånger. Då tänkte jag att den måste vara felkrokad.

Och mycket riktigt; ryckfiskare i farten:

När jag efter lång kamp där mitt #3-spö verkligen fick visa vad det kunde, lyckades jag greppa den och såg att kroken satt precis under bröstfenan. Min lilla krok är ju hullinglös, satt ytligt och var lätt att ta loss. Den här var lite mindre än den förra.

Så fortsatte det med den ena gäddan efter den andra. Och ingen under två kilo faktiskt.

Men så upptäckte jag folk inne vid land. Det var ett par, tre personer som höll till vid en båtbrygga. De stod där mest och pratade vad jag kunde se. Och höra. Attans också! Inte vill jag att folk ska se att jag får fisk! Och absolut inte sådana med båt för jag antog de skulle ut och fiska. Mycket riktigt fick på en. Jag försökte smyga med gäddan men den var uppe och plaskade som fanken. Givetvis. Jag höll ner spöt och försökte låtsas som ingenting. De var väl på cirka hundra meters avstånd och motvinds. Så jag hörde dem men jag tror inte de kunde höra mig eller snarare gäddans plaskande.

Nå, jag lossade gäddan så diskret jag kunde. Och började vada därifrån. Så högg det naturligtvi en gång till. Då lät jag bli att göra mothugg och den lossnade. Och så en till som jag nog fått upp om jag ansträngt mig. Nä nu, tänkte jag och vadade bort och så smånigom iland för att byta ställe. Så hörde jag motorljud och aha, nu ska de ut och fiska. Men det var en annan båt som verkade komma inifrån stan. Den körde in till bryggan och så höll de på att stå där och prata. Efter ytterligare en liten stund körde bägge båtarna iväg. Jag hörde några fraser som "...börjar där och så fortsätter vi till..." Typiska spinnfiskare eller kanske till och med trolling, tänkte jag. Men ändå lite ovanligt...

Då slog det mig lite senare att det kanske var likletare istället! Alltså folk som skulle söka efter ett lik. Missing people. En kort förklaring: Det har varit stort sökpådrag häromkring under en månad efter någon som blivit mördad här och förmoligen dumpad någonstans i Karlskrona skärgård. Det har stått jättemycket om det i media och nyss läste jag just att Missing People engagerats och skeppats ut till olika holmar och skär för att leta spår.
Det känns alltid lite olustigt när någon drunknat i närheten som inte blivit hittad och man kan riskera att få otrevliga napp. Eller hitta ilandflutna... Fast den här mördade personen har gärningsmännen förmodligen satt ordentliga tyngder på och dumpat liket på djupt vatten så med flytlina går man säker.

När jag kom på den teorin hade jag dock redan sökt upp ett annat ställe och där lyckades jag minsann få till, om jag så får säga det själv, en fantastiskt bra gäddbild:

Släng er i väggen, alla ni med photoshoppade bilder på gäddor och inte minst abborrar som ser tre gånger så stora ut som i verkligheten! Där någon som inte har gjort det, en 10-15kilosgädda ser ut som en smågädda. Nästan.

Verkligen ett gott resultat med så pass många gäddor. För i år, väl att märka. Så hur ska man tolka det? Jag vet inte. Gäddorna kan ju knappast bara dykt upp som genom trolleri från ingenstans. Eller har mina tidigare usla resultat varit helt slumpmässiga, befiskat fel ställen i fel väder eller jag haft fel fluga? Nä, jag hade samma fluga idag och tidigare har jag fiskat under alla möjliga väderkonstellationer men visst, slumpen spelar alltid en roll i allt fiske. Det såg jag inte minst i Trollemölla.
Men visst var det roligt och hoppingivande.

Jag har läst mer rapporter om spiggens framfart och ökning. Och spekulationer om orsaken. Eller orsakerna. Tre nämns som tidigare. Föroreningar, klimatförändringar och yrkesfiske efter rovfiskar. Själv är jag övertygad om att det till 99,5% beror på rovfisket efter rovfiskar. Jag menar, alla fiskarter bör väl påverkas ungefär lika mycket av de andra två. Möjligtvis med undantag att spiggen tydligen även ökat markant uppe i Bottenhavet. Eller kanske inte, för även där bedrivs det väl riktat fiske efter spiggens fiender.

Man får väl förlita sig på att skarven låter sig väl smaka av spiggen. De är väl inte kräsna utan tar den fisksort som det finns mest av.