20-09-12
Lördag
Hoppfullt?
Ja, för jag gick inte bom idag heller. Ändå att jag var på det sämsta hållet. Där jag knappt varken fått eller sett en gädda hela detta året. Svårförklarligt. Men å andra sidan varför ska man hålla på och försöka förklara saker och ting? Fast jag misslyckades med att få med en bra bild. Solen höll nämligen på att gå upp och hade precis visat sig över några trädtoppar. Knallröd! Inte rosa som Eos, morgonrodnadens gudinna utan mer Ares krigsröda färg. Men på bilden jag tog framgick inte det alls. Synd. Annars fick jag en bra start. Vadade försiktigt ut
genom en liten vass. Det är alltid spännande om man ser någon virvel på
flyende gäddor. Jo, någon liten virvel såg jag från förmodligen smågäddor. Precis när jag kommit en bit
utanför och förberedde första kastet, plaskade det till lite mer bestämt och skvätte bara
cirka tio meter bort, strax utanför vasskanten. Jag som förmodligen de flesta sportfiskare, brukar börja dagen med att bland annat kika på FishEco varje morgon. Och det här med tävlingsfiske är ju ofta ett återkommande tema. Och bilder på stora fiskar, mest gäddor. Nu har det varit en italiensk flugfiskare som fått upp en riktig bjässegädda på 19,5 kg. Det var ju kul, tänkte jag, att även flugfiskare kan få så stora gäddor. Men när det sedan framkom att han tagit den på en lina klassad 10 kg kom flera negativa kommentarer. Oj, oj, oj, vilken skandal! Tänk om den brast och gäddan fick gå med drag i munnen (fast det var flugfiske)! Oj, oj, oj, så den fick plågas i den jättelånga kampen! Oj, oj, oj att få en jättegädda på så tunn lina; det borde han ju fattat att den skulle hugga. Va, det händer ju hela tiden! Okej, jag är absolut ingen vän av tävlingar som går
ut på att ta så stora fiskar som möjligt på så tunn lina som möjligt
(IGFA) men jag själv använder 0,35 nylonlina närmast wiretafsen och det
tycker jag är grovt nog. Linklass 9 kg. Och skulle det råka hugga en
femtonkilosgädda är det för sent att byta tafsen till 0,50 eller grövre.
Moving on: Därefter gick jag en bit bort och kom i närheten av en liten båthamn där man kan gå ner i vattnet och befiska en kort men ibland lönande sträcka. Där hade jag i alla fall ett par, tre efterföljare. När jag sedan gick upp på land för att gå tillbaka till bilen, la jag märke till några konstiga löv på marken:
Men vid närmare granskning upptäckte jag att det var abborrskinn. Någon hade rensat eller filéat ett 10-tal abborrar där och slängt resterna. Ja, mycket kan man hitta när man går längs stränderna. Körde iväg en bra bit till det sista, tilltänkta stället. Det hade börjat blåsa men där var det halvlä. Efter någon halvtimmes kastande kände jag hur det knappt märkbara motståndet från flugan i vattnet upphörde. Aha, en gädda hade kommit bakifrån, tagit flugan och av bara farten fortsatt framåt en bit. Det var bara att bestämt lyfta spöet och fast fisk. Den här gången satt den kvar och nu blev det åka av (som det brukar stå). De här mellan 3,5 - 4 kilo är otroligt starka och uthålliga men vad har de att sätta emot mitt spö och min åtskruvade slirbroms? Inte mycket. Snart kunde jag greppa den och ta loss kroken.
Inte nog med det utan senare kunde jag tillgodoräkna mig ytterligare två gäddor i normalstorlek och hade kontakt med ett par till. Succé, tyckte jag, med tanke på hur det brukade vara i den här delen av skärgården. Jag är förresten själv dålig på att uppdatera min fiskedagbok i år fast det beror till en del på att det inte har varit så mycket att rapportera. Som denna. Fast idag landade jag i alla fall fyra gäddor för skojs skull. Även de där fiskarna från Karlskorna har inte haft något nytt nu sedan i maj. Det kan förstås vara att de övergått till något annat medium; vad vet jag. Just vanlig blogg är ju SÅ 1998. Nu bara vimlar det av andra plattformar och nya tillkommer nästan dagligen.
|
