20-10-12

Måndag

En rolig halvtimme

Idag blev det en sådan dag jag antingen borde stannat hemma eller valt en helt annan plats. Visst, det var frost inatt men därefter blev det nästan som en sommardag. Men så var det det dagens rubrik. Det vill säga att det inträffade något som är värt att nämna.

Så här såg det ut när jag började:

Jag hade valt ett ställe jag inte hade befiskat sedan i våras. Ett mycket bra ställe. Men åh, så lågt vatten det var! Måste ha sjunkit ännu mer sedan i morse då jag kollade på SMHI. Jag fick vada en bra bit för att komma ut på fiskbart djup. Men redan när vattnet nådde mig halvvägs upp till knäna började jag kasta. Gjorde ett kast och gick några meter och så nytt kast. Mest för att blöta flugan och för att det är kul att kasta. Men oj, oj, oj alltså!
Gäddorna kom från alla håll och kanter för att kolla på flugan! Detta knappt utan överdrift ens.

Det var ju spegelblankt så det var lätt att upptäcka dem. Jag vill inte säga att de kom rusande så vattnet stänkte utan mer som tre små vågor som långsamt närmade sig. Visst, det var förmodligen bara små gäddor. En gång såg jag hela tre stycken från olika håll som närmade sig. Det dröjde länge innan någon högg. Men den första som gjorde det fick jag upp och den vill jag faktiskt inte kalla smågädda.

Det där att räkna få-uppprocent idag skulle bli en katastrof. Om man ska räkna med dem som bara följde efter alltså. Skulle tro... Tja... 15 - 4 till gäddornas fördel om jag räknar med bägge ställena. Men de som högg, fick jag faktiskt upp. Klart jag tänkte att vänta bara tills jag kommer ut på djupare vatten där säkert de större står! Men märkligt nog fanns det så gott som inga gäddor där.

Jag funderar faktiskt fortfarande hur det kunde komma sig att så många gäddor stod så pass grunt. Det är ett ganska kort ställe och jag brukar sannerligen ransonera mina besök där. Men kan jag säga, när jag verkligen vill ha en gädda, ja, då styr jag kosan dit. Och vilken dag på året är det jag allra mest vill få upp en gädda kvickt?
Jo, på nyårdagens morgon förstås. Då den allra löjligaste gäddfisketävlingen av dem alla (och det vill inte säga lite!) går av stapeln. Vem som får upp årets första flugfångade gädda förstås.

Det gick inte att ta några bilder heller. Jag försökte till och med att få en bild på hur vattenytan liksom lyfts upp en bit och de där tre små vågorna närmar sig men det blev för svårt. Det gick inte att samtidigt ta in lina och hantera kameran. Och de gångerna jag försökte kom det inga gäddor förstås. Och solen stod så lågt och bländande så att få någon bild ens på någon av gäddorna i vattnet som jag landade blev omöjligt. På det andra stället fick jag typiskt nog inte upp en enda gädda när ljusförhållandena blev bättre.

Men den här bilden då?

Tja, man får väl göra som andra; fuska lite. Den är tagen vid ett annat tillfälle. Som i fisketidningar då de kan köpa bilder från firmor eller som på FishEco där de ibland photoshoppar sina bilder till den grad det ser fånigt ut. På sista tiden har det blivit väldigt populärt med abborrfiske. Och en abborre på två kilo är ju både stor och liten på samma gång, kan man säga. Men för att få den att se stor ut verkar en del förvränga bilden så det ser ut som en jättefisk på 8-10 kilo liksom svävar fritt framför den glade fiskarens ansikte.
Titta, inga händer!

Inte för att jag har med det att göra; men varför räknar men längden på abborrar i stället för vikten? Jag menar, växer inte en abborre mer på bredden än på längden när den blir större? Och rent praktiskt kan man säkert väga en abborre i någon slags nätpåse utan att den tar skada till skillnad mot en stor gädda.
Javisst ja! Det fuskas ju så dant i tävlingar och olika rekordjakter och då är det nog svårare att kontrollera med blidbevis med en våg än en bild på fisken längs med en linjal. Även om det tydligen görs tappra försök att fuska med det också, enligt vad jag läser.
Ja, det är jätteviktigt att vara bäst; vinna tävlingar, slå och inneha rekord. Tro mig, jag vet. Jag var själv sådan när jag var yngre.

Dagens andra ställe blev en stor besvikelse. Fortfarande har inte allt sjögräs vissnat ner och där var det en särskilt högväxande sort som ofta var i vägen. Särskilt då i dagens lågvatten. Såg väl ett par virvlar och hade en på en kort stund.
Men så ville jag ju ha en bild på en gädda så jag körde till ett tredje ställe, där jag verkligen skulle ha en bra chans till både en fin gädda och en bra bild på densamma. Men så typiskt, där stod redan en bil och jag såg en figur på en brygga. Det såg visserligen ut som han metade men jag gav upp. Klockan var ganska mycket och jag var lite trött. Så jag svidade om och körde hem istället.

Till sist:
Helt plötsligt kom jag på en jättebra idé. Igen. Det här med att på ett mer rättvist sätt mäta och jämföra storleken på abborrar. Man mäter både längden på abborren och väger den. Så dividerar man längden med abborrens vikt i kvadrat. Abborrens BMI, helt enkelt. Smart!