20-10-20

Tisdag

Sveriges bästa gäddfiskare

Det är väldigt viktigt, allt som har med tävlingsfiske att göra som alla vet. Och jag som gäddfiskare är förstås extra intresserad när självaste finalen gick av stapeln här i Karlskrona härförleden. Nämligen nu i lördags 20-10-17. Vi talar alltså om: Swedish Pike Open 2020!

Den här gången var jag förvarnad eftersom det slogs upp jättestort på FishEco som den världshändelse det är. Givetvis ville jag inte själv ut och fiska den dagen. Tänk om man råkat komma i vägen för en av tävlingsbåtarna, stört dem och måhända skrämt iväg gäddorna; hemska tanke. Men jag passade på att köra in till stan för att göra några ärenden och ta en promenad. Det är klart man spanade ut mot fjärdar och vikar för att få en glimt av sina idoler.

Och minsann om jag inte råkade upptäcka ett par stycken på en, tja, lite oväntat plats:

Okej, nu kan jag ju inte veta om någon av båtarna tillhör dem som tävlingsfiskar men de längst bort i bild, såg väldigt proffsiga ut. Man kan tycka det lite märkligt att med den stora yta som Karlskrona skärgård ändå utgör att de ska behöva tränga ihop sig på denna lilla plätt. Men jag vet att detta är ett populärt fiskeställe, särskilt för abborre och att det är ofta man ser folk med spön där. Så ofta att det kommit in arga klagomål från båtägarna till kommunen om att de är ett störande moment. Det lämnas kvar kladdiga fiskrester som drar till sig måsar som i sin tur lämnar efter sig ännu kladdigare rester. Och så fastnar en massa drag i deras båtar tydligen. Tala om båtfiske!
Men visst, löjstim och abborre kan förstås locka till sig gäddor.

Fast när jag läste om hur finalen går till undrade jag lite över varför de helt plötsligt ändrade reglerna. Tidigare under alla kvaltävlingar har det varit längden på gäddorna som räknats men nu under finalen har det plötsligt blivit mängden. Mängden mot längden, så att säga. Det är ungefär som i en cupfinal i fotboll att man plötsligt ska räkna antalet hörnor i stället för mål som under kvalificeringen, eller?
Nå, det har jag absolut ingenting med att göra; de får självklart göra som de vill. Dessutom presenteras hela tävlingen som "inofficiellt" svenskt mästerskap i gäddfiske vilket jag tycker är rimligt.

Så över till mitt eget fiske.

Först vill jag bara konstatera hur fel jag hade. Det är så typiskt. Jag skrev för några gånger sedan att jag nog inte sett en enda gäddflugfiskare här omkring på flera år. Knappt hade jag lagt ut det förrän jag fick ett meddelande från en gäddflugiskare som minsann också höll på. Och så för några dagar sedan, när jag var ute i helt ogjort väder och hade en dag som blev helt misslyckad för att jag var på fel ställe i fel väder. En dag då det var nordlig kuling och jag hade satsat på ett ställe jag trodde det var halvlä. Men det var det inte. Körde omkring lite och testade ett par andra ställen men det blev inget att rapportera om. Den mesta tiden gick åt till att transportera mig hit och dit, både med bil och till fots till ingen nytta. Jag gick dock inte helt bom utan fick väl ett par smågäddor. Men!
Den dagen såg jag två andra gäddflugfiskare. En var tysk.

Moving on:

Så här såg det ut idag när jag började:

Riktigt läckert fiskeväder! Vindstilla, mulet och lite duggregn under de första timmarna. Jag la första kastet kring kl 08. Åh, så perfekt allting var. Nu på hösten är vattnet kristallklart också så man ser verkligen varenda detalj. Det var oväntat trögt i början. Jag hade inte befiskat den här sträckan på väldigt länge och jag förväntade mig lite mer undervattensaktivitet. Nå, det blir förhoppningsvis snart bättre, tänkte jag; huvudsaken är att det är skönt att vara ute och igång.
Ibland, just däromkring har jag sett mink tidigare. Sådär en gång var fjärde eller femte år.

Och minsann:

Då kom jag på det! Varför har minken kommit så lindrigt undan? Det är ju väldigt många djur som beskylls ligga bakom nedgången på fisk här i Östersjön och inte minst här i Blekinge. Det är säl, skarv, svartbult och just nu är spiggen i ledning. Tänk om det hela tiden har varit vildminkens fel? De är listiga små rackare som vet att hålla sig dolda. Men nu avslöjade jag den!

Men så började gäddorna trilla in. Jag hade väldigt trevligt fiske. Och fick flera bra bilder. Här är en trekilosgädda på väg rakt upp i himmelen och om jag hade väntat ytterligare en bråkdel av en sekund med att trycka av, hade bilden blivit helt perfekt:

Under tiden jag höll på, kom jag på mig själv att tänka; det här att bli Sveriges bästa gäddfiskare, bara genom att dra upp ett antal mindre gäddor, hur skulle jag själv stå mig? Bara som ett tankeexperiment förstås.
Enligt bilderna från reportaget var nog knappt någon gädda över tre kilo heller som de verkliga finalisterna fick upp. Jag brukar alltid skriva upp de gäddor jag landar, ungefärlig tidpunkt och skattad vikt, så jag inte tappar räkningen eller glömmer någon. Så lite på skoj, började jag tänka i de banorna. Fast egentligen borde jag få ett ganska stort handikapp. Jag menar, här vadade jag omkring på grunt vatten längs ett enda strandavsnitt medan de andra for omkring i specialutrustade, snabbgående gäddfiskebåtar med långkastande spinnspön och hinkvis med specialbeten. Ja, jag har sett ibland att de har en spann där wobblerna hänger som en krans runt om. De kan ju testa av massvis med olika ställen på kort tid, grunt och djupt, öar, grund och holmar. Fast ähum...
Ska jag vara ärlig uppvägs det nog av mitt #3-spö och en lätt zilverzara...
Fast en stor fördel hade tävlingsfiskarna gentemot mig och det var antal fisketimmar. Jag hade tyvärr en tid att passa idag nämligen. De höll på i, om jag tolkar det rätt, i sju timmar och jag tvingades ge upp redan efter cirka fyra. Då hade jag nio gäddor och visste att jag låg på delad andraplats. Jag var i tidsnöd och blev mer och mer desperat. Tja, gott folk, det är bara att erkänna, tävlingsinstinkten hade fått grepp om mig... Nu gällde bara vinna, vinna, vinna!
Men jag var tvungen att sluta, jag var redan lite försenad. Så jag vände och började vada tillbaka.
Men så kom jag förbi ett ställe jag inte kunde låta bli att stanna till vid och ta ett par kast. Ett litet ställe där jag ofta fått stor gädda. Eller ofta och ofta men ibland genom åren.

Och vad hände? Jo, årets största gädda högg!

Som den drog. Som jag fick kämpa. Som jag (nästan) svor över att nu blir jag ännu mer försenad! Den simmade ut och jag pumpade in den. Massvis med gånger. Jag såg även att flugan satt väldigt ytligt och kunde lossna vilken sekund som helst. Men den här fick jag bara inte missa! Tävlingshetsen brann i blodet! Får jag upp den ligger jag tvåa och tar dessutom tävlingens största fisk, "by far, not even close!" (för att citera en känd president).

Så till sist fick jag äntligen tag på den med ett perfekt gälgrepp: Hurra! Gäddan är min! Segern är min! Jag är bäst! Eeh...
Ursäkta, men nu hade tävlingsfebern stigit till skadliga höjder. Och jag låg bara på andra plats. Vinnaren hade fått 13 smågäddor. Men jag låg i vinnarhålet och hade jag bara fortsatt ett par timmar till hade jag definitivt blivit Sveriges bästa gäddfiskare. Ja, helt inofficiellt förstås och i mina egna ögon.

Tyvärr kunde jag inte ta iland gäddan och lägga den bredvid spöt för en traditionell trofébild för det var en mycket stenig strand och långt att gå. Så jag lossade greppet och förnärmad simmade den iväg utan så mycket som ett tack så mycket. Eftersom jag inte vägde den bokar jag den bara till 4,5 kg men den var fet och fin och tror jag, vägde nog lite över fem kilo. Men vid laget hade både tävlingshetsen och rekordraseriet ebbat ut och jag fick bråttom tillbaka till bilen.

Men en rolig dag blev det. Fina bilder och kul att berätta om den och som vanligt är allt sant. Ja, nästan allt i alla fall. Särskilt vill jag poängtera att jag absolut inte betraktar mig som Sveriges näst bästa gäddfiskare. Men kanske är jag Sveriges bästa vadande gäddflugfiskare med ett #3-spö och zilverzara? I och med att jag är den enda.

Den här gången tror jag det är helt riskfritt att påstå det. Risken är minimal för att inte säga obefintlig att jag får massvis med svar från andra flugfiskare som minsann också håller på med det och har gjort det betydligt längre än jag.