20-10-26

Måndag

A nice brace

Ibland skriver sig dagboken nästan av sig själv. Som förra gången men vanligare är att det kan vara svårt. Man gör samma saker, hela tiden. Med små variationer. Och det är ju det som är den så kallade grejen med dagböcker. Det ska vara roligt och intressant om 5-10 år att kunna gå tillbaka och "aha, det var den dagen det hände, kul!" Eller "åh, som jag mindes det fick jag ingen över tre kilo hela det året; där ser man." Eller "suck, var det så man såg ut år 2020".

Fast vad gäller själva fisket idag var det väldigt bra. Igen. Och inte minst den här, i mitt tycke, närapå fantastiska bilden:

Det här med hoppande gäddor...? Jag försöker minnas tillbaka till spinnfisketiden med ABU Killer. Brukade gäddorna hoppa då? Ibland kanske men inte så ofta som vid flugfiske är vad som kommer upp. Så tillkommer förstås att man lär sig vilka som är hoppbenägna och vilka som hela, hela tiden bara vill dyka istället. Likaså att de liksom signalerar att nu... Alldeles strax tänker jag hoppa! Det är förstås då man ska trycka på kameraknappen.
Jag tror även det går mycket lättare när man vadar än från båt. Och att det är nästan stört omöjligt under vintern.

Lyckligtvis brukar det inträffa något märkligt eller ovanligt under de flesta fisketurer. Som idag. En händelse som är anmärkningsvärd just eftersom den inträffade under detta olycksaliga fiske- och pandemiår. Där det är sällsynt att ens få upp en enda gädda mellan 3 och 4 kilo under en fisketur. Detta gäller självklart mitt eget fiske. Det hände alltså nu. Men det märkliga var att redan på nästa kast smällde det på en till!

Det var absolut inte samma gädda heller. Jag vet inte om jag läst eller hört om att någon gädda har huggit direkt efter den blivit tillbakasläppt. Möjligtvis senare samma dag men då måste det vara svärt att känna igen den, tycker man. Men visst, en del gäddor kan ha någon skada eller liknande som gör att man kan identifiera dem. Eller vänta lite nu...
Har jag inte själv varit med om något likanande...? Jag drar mig svagt till minnes en gång för flera år sedan när jag fått eller haft en gädda på, vid en sida av en udde och därefter fick jag samma gädda bara en liten stund senare, på andra sidan udden...? Och förstås, att jag kunde känna igen den på någonting.

Men de här två gäddorna idag vägde nog lika mycket men en var lång och smal och den andra kort och tjock. Vilket innebär att det är högst angeläget att även införa den mer rättvisa storleksbedömningen BMI även för gäddorna.

Det blev en mycket trevlig dag med lagom med fisk. Jag kan tillägga att en anledning till att det gick så bra för mig i (den fiktiva) finalen i SM i gäddfiske förra veckan, berodde på att min få-upp-procent nådde oanade höjder. Jag räknade inte exakt på det men jag tror den låg på sådär 75-80%. Även idag blev den fullt godkänd på mer normala 60-70%.
Det är nog en försummad forskninggren det här med få-upp-procenten om man håller sig till de som hugger. Jag räknade även med de som följde efter. Är det vetenskapligt belagt att använder man en så kallad stingerkrok på en fluga att få-upp-procenten fördubblas? Eller om man använder trekrok att den tredubblas? Eller att den sexdubblas om man använder två trekrokar på exempelvis en wobbler. Där finns några viktiga frågor att reda ut för vetenskapssamhället sannerligen!

Förresten, dagens rubrik har jag lånat från en engelsk flugfiskebok jag läste någon gång på 70-talet; närmare bestämt en bildtext.