20-11-11

Onsdag

Det är tråkigt och jobbigt med folk som hela tiden gnäller, klagar och aldrig blir nöjda. Men vad ska jag göra? Som idag.

För inte ska man börja fiskedagen med höjdpunkten eftersom då blir det bara nerförsbacke därefter. Jo, när man fiskar i Trollemölla och liknande ställen är det inte bara godkänt utan det bästa som kan hända.

Okej, lite överdriver jag kanske men den här gäddan var speciell.  Tror aldrig jag varit med om en starkare och mer uthållig fisk än den här; i alla fall inte vid vadningsfiske. Visst, jag bokade den "bara" till fyra kilo men det ska sägas att det tog väldigt lång tid innan jag fick in den så långt att jag; tja, lite till min besvikelse, upptäckte att den inte var större. Eller en stor havsöring. Eller felkrokad.
Dagens första hugg och vilket hugg! Den stod väldigt grunt och stack med väldig fart än hit och än dit. Tror väl aldrig jag skruvat åt slirbromsen så hårt heller och ändå drog den ut lina som ingenting. Jag pumpade in den och den stack iväg igen. En massa gånger.
Det är väl lika bra att påpeka att det hade inte det minsta att göra med mitt #3-spö. Hade jag skruvat slirbromsen i botten hade den helt enkelt slitit av linan med vilket spö jag än hade. Sedan gällde det att se upp i själva slutfasen. Framför allt att se till att man inte stod bredbent. Många gäddor överträffar både Zlatan och Messi i att göra tunnlar! Far in mellan benen i väldig fart och en farlig situation kan uppstår. Spöt böjs i 400 grader och man får se upp så det inte knäcks! Särskilt om det är lite större gäddor. Den här gången gick det bra och jag lyckades greppa den. Efter många försök.

Tyvärr var det dåliga fotograferingsförhållanden så det här blev bästa bilden:

Men när jag väl släppte tillbaka den började nackdelarna visa sig så gott som genast. När jag pustat ut, kollat fluga och wiretafs, repat ut fluglina igen, gjorde jag ett kast. Genast uppstod ett våldsamt plaskeli-plask där flugan befann sig. Nej! Inte en gädda till just nu. Guschelov lossnade kroken och jag tänkte; skönt! Jag menar, så ska man väl inte tänka heller.

Och det bara fortsatte. Jaha, en trekilos...  Jaha, en tre och en halva, så vadå...

Det ska sägas att jag var på absolut rätt ställe under helt perfekta förhållanden. Ett ganska långvarigt, måttligt högvatten som nu sjunkit undan lite, vinden i lagom styrka snett bakifrån i halvlä och ett topprankat ställe. Jag slet undan flugan om jag hann, gav slaklina när det högg och till sist blev jag tvungen att gå iväg till en annan del av stället. Samtidigt hoppades jag förstås på att en riktigt stor gädda skulle blanda sig i men det hände inte. Utan att hitta på eller överdriva skulle jag, om jag ville, ha landat en 15-20 gäddor till. För stället är vidsträckt och jag befiskade bara en liten del av det.

Men precis som för någon vecka sedan när en liknande situation uppstod; var kommer gäddorna ifrån? Från gäddrom förstås är det enkla svaret. Är det tack vare de så kallade gäddfabrikerna? Har de sista husbehovsfiskarna slutat? Det kan inte enbart bero på slump och tillfälligheter, tror jag. Och det har inte ökat, eller snarare normaliserats överallt. Långt därifrån. För jag vevade upp, vadade iland och gick till bilen. Packade in mig och körde iväg till ett annat ställe. Inte så topprankat men ändå hyggligt bra, rent generellt. Där fick jag inte ett hugg eller såg någon gädda. Där var det ställvis sandbotten och brukade vara extra klart i vattnet och tänkte jag skulle få några fina bilder på gäddor i vattnet. Men se det gick inte. Då tog jag den här som utfyllnadsmaterial:

Det är egentligen så bilder på särskilt gäddflugor ska presenteras, tycker jag. Inte när de är nytillverkade och fortfarande sitter på bindstädet. Eller det bästa är kanske både och.

För att fylla ut det ytterligare kollade jag lite på gamla bilder. Från den så kallade gamla goda tiden. Det är disbilder jag digitaliserat. Taget 79-05-18. Tre gäddor på i runda tal 5, 7 och 8 kilo. Eeh... Det här med C & R var väl inte riktigt påtänkt än.

Var det typ, en vanlig dag på jobbet?
Inte riktigt men nästan. Det var i början på min gäddflugfiskekarriär. Lägg gärna märke till flugorna på bilden. Det brukar hävdas ju större flugor desto större gäddor. Men de flugor jag då använde hade bara marabou som vinge. Och det gick inte att få dem så långa precis. Det dröjde nog något år innan jag ens kom på hur fantastiskt bra strutsherl var. Eller är. Men mitt PB på 12,8 kg tog jag på en kort maraboufluga. Och utrustningen! ABU Diplomat och ett ABU Lapplandia i massivt glasfiber. Tala om svårkastat.
Allt var inte bättre förr precis. Bara själva fisket. Särskilt förekomsten av stora gäddor.
Men ändå. Jag minns mycket väl några gånger på 90-talet när man pratade med folk som undrade om jag fått något. Alltså när jag kom iklädd vadare, spö och vadarstav på väg till eller ifrån något fiskeställe. I de lägena brukade jag alltid svara typ "Tja, en och annan lite mindre gädda." Oavsett hur mycket jag fått. Då hände det ofta att jag fick svarat att "ja, nu är det dåligt men förr, oj, oj, oj vad fisk det fanns!" Detta alltså under den så kallade guldåldern i Blekinge vad gäller gäddfiske.
Vilket i sin tur tror jag, mest beror på att minnet är väldigt selektivt.