20-11-13 Fredag
Fredagen den trettonde
Ibland känner jag att jag
bara gör samma saker. Begränsar mig kanske i onödan. Därför bestämde jag
mig idag för att testa en helt annan sorts fluga. Not! Men så typiskt. Jag kom nämligen att tänka på att idag var det fredagen den trettonde. Inte för att jag är vidskeplig men peppar, peppar och ta i trä, då gäller att vara extra försiktig. Men för sent. Här som på många ställen är det viktigt med rätt vind och vattenstånd. Jag trodde det skulle vara sydlig vind precis som SMHI hävdade. Och det är bra. Men när jag väl kom dit och den tilltänka fiskesträckan, hade vinden vänt till närmast ren västlig och det blev motvind. Vilken otur! Eller var det inverkan av fredagen den trettonde? Nå, det blåste inte så hårt att det blev omöjligt
så jag i och började kasta. Och då upptäckte jag "fiskarens fasa" som jag
ibland kallar't, Långa stråk med flytande bandgräs. På var och vartannat
kast kom flugan tillbaka med ett bandgräs om kroken. Vilket resutlterade i
så småningom när jag började hitta fisken, många tappade. Typiskt fredagen
den trettonde! Ibland får man gå upp på land och uträtta vissa trängande ärenden. När jag köpte de här vadarna glömde jag att kolla om de var försedda med blixtlås just för att underlätta exempelvis sådant men det var de alltså inte så det blir en omständlig och krånglig procedur. Förmodligen beställde jag dem en annan trettondags fredag. Men annars
har de fungerat bra förutom förstås att de tappat filtsulorna för länge
sedan och är livsvarliga på blöta klipphällar. Men när jag vadade ut igen
fick jag faktiskt en fin gädda som jag uppskattade vikten till fyra kilo. Visst,
men vilken otur att det inte var en sex-sjukilosgädda när jag ändå var på
gång! Den här bilden är på någon annan gädda. För tro inte att någon ville göra stiliga hopp inte: När jag väl kom hem, fick jag söka mig ganska
långt tillbaka i tiden i fiskestatistiken för att se när jag var här sist
och det var 2015. Så i hela fem år har stället legat i träda för min del.
När jag gick längs stränderna kom jag ihåg mer och mer från tidigare
besök. Åh, exakt där var det jag såg en stor havsöring. Och där fick jag
den där åttakilosgäddan... Och där fick jag en havsöring en dag i april...
Men till sist blev det för tråkigt med
pålandsvinden och bandgräset så jag vevade upp, gick i land och
förflyttade mig till en helt annan del av det här området där det
åtminstone var lä. Nackdelen var att det var lite väl djupt, stora stenar vilket gjorde det svårvadat och mörkt vatten. Men minsann om inte ytterligare en fyrakilos gick upp och liksom skopade i sig zilverzaran. Va, vilken otur att jag inte kunde slå samman de bägge till en åttakilos. Typiskt fredagen den trettonde! Och inte blev det någon bra bild heller, lika typiskt. Men två fyrakilos på samma dag är inte
dåligt, tycker åtminstone jag. Det är lite märkligt vilken skillnad det
kan vara på gäddor. Ta den jag fick förra gången jag var ute och skrev
nästan en hel uppsats om hur stark och uthållig den var. Bägge de jag fick
idag var tvärtom. Slöa och stela och gav upp mycket fortare. Men själva
huggen och upplevelsen av stor fisk på lätt utrustning var förstås maffig.
Jag läste på FishEco idag att även andra får känna av Fredagen-den-trettonde-syndromet. En verkligt tråkig nyhet för alla inblandade. Jag kopierar: "Tävling Återigen har Corona ställt till det för en gäddtävling! Blekinge Pike Masters som skulle ha gått av stapeln den 28:e november ställs in..." Det är nästan man får tårar i ögonen när man läser det. Men det är bara att komma igen! Nästa år finns det säkert dubbelt så många tävlingstillfällen och förhoppningsvis finns vaccin tillgängligt.
|