20-12-14

Måndag

Två dagar i livet

Den första, fredagen den 11 december är inte så mycket att orda om. Det blåste hårt och var kallt. Eller snarare kändes kallare än det var just eftersom det blåste så hårt. Även att jag fiskade i lä hjälpte inte stort eftersom det var ganska ont om träd på land.

Men jag fick två gäddor på två hugg. Bägge får vara med på bild också för idag (måndagen den 14) blev det inga gäddbilder alls. För man fiskedagbok vill man ju vara noggrann. Visst, en del dagar blir så pass händelselösa eller går i gamla vanliga hjulspår att det är svårt att skriva någonting vettigt om dem.  Därför blir det två i ett idag.

Fiskejournal 2020

Datum	Art	Vikt	Bete	Båt	Vadande	Flugspö	Fluglina	Väder	Tid	Död	Anmärkning
2020-12-11	Gädda	2	Zilverzara	Nej	Ja	Vision Onki AFTM 3	Flytlina	Mulet o hård SO	10:45	Nej
2020-12-11	Gädda	3	Zilverzara	Nej	Ja	Vision Onki AFTM 3	Flytlina	Mulet o hård SO	11:00	Nej

Så över till dagens fiske som blev en märklig upplevelse. Tror inte jag har varit med om något liknande. Jo, något liknande ibland men absolut inte i den här omfattningen. 

Vi tar det från början:

December hittills har bjudit på kyla och mycket friska vindar, mest ost-sydostliga. Först högvatten som sakta sjunkit undan till dagens lågvatten. Dåligt fiske för min del och kylslaget. Så idag var jag mest ute för att hitta en ställe i absolut lä där jag kunde bara vada omkring, svinga flugspöt och ha det allmänt skönt. Visst, några fina gäddor skulle väl inte skada. Efter mycket funderande kom jag på ett lämpligt ställe som borde uppfylla alla kriterier. Det är ganska sällan jag befiskar det men idag var det alltså dags.

Här kommer jag glad i hågen fram och allt ser perfekt ut:

Jag vadar ut och får en liten gädda direkt, kl 10. Det är mörkt länge nu och  jagt tycker mig ha märkt att det är ingen större hit med tidigt fiske så här års. Jag fortsätter att kasta och vada och allt är bara så mysigt. Spegelblankt och lagom djupt. Så närmar jag mig en vik där jag vet det kan vara mycket bra. Men just där är det inte så bra med lågvatten. Då blir det för grunt. Fast djupet växlar lite och minsann om jag inte ser en liten plog närma sig flugan. Men precis när den är framme och jag gör mig beredd att lyfta spöt i mothugg, stannar gäddan. Jaha, det händer ju ibland, rycker jag på axlarna. Och liten var den. Jag fortsätter in i den grunda viken. Så händer samma sak igen. Och igen. Och igen. Och där kommer två små plogar från olika håll mot flugan! Ingen hugger.

Och så där höll det på. Okej, en och annan fullföljde och visst drog jag in en och annan och lossade kroken. Men oftast stannade de precis bakom flugan och verkade komma på bättre tankar. Ibland kände jag en liten stöt som om gäddan bara puffade till flugan med nosen. Vid ett tillfälle plaskade en gädda till som fastnat och då virvlade det till på en fem, sex olika ställen bredvid.

                                                              Jag har väl aldrig varit med om maken
                                                                        hundra smågäddor på raken

Okej, lite överdrivet blev det. Fast inte så mycket om man tar med alla dem som jag såg. Eller snarare såg spåren av i form av virvlar och plogar. Väldigt små bägge yttringarna.

Så någon gädda som den här blev det inte:

Den är från förra gångens fiske; trekilosgäddan.

Fast i ärlighetens namn hade jag en i 3-4-kilosklassen på några sekunder. För det ska sägas att det här stället är inget känt smågäddstillhåll i normala fall; tvärtom.
Men en himla rolig upplevelse var det. Det mest märkliga var, tyckte jag, att så många inte ens högg. De bara följde efter och så vände de. Eftersom det var spegelblankt kunde jag se att några startade från 5-6 meters håll. Och att samtliga, med ett par undantag var så väldigt små.
Aha, du har förstås fel fluga!
Ja, det gick faktiskt så långt att jag bytte. Till en mindre. Zilverzara förstås. Jag tror inte det hade hjälpt om jag satte på en charteuse-gredelin gäddfluga med propeller, stingerkrok, plastfenor, conahead, gummistjärt och bjällror. Ens om jag hade en sådan.

Men varför samlades så många smågäddor på ett och samma ställe? Är det hangäddor som inväntar gäddleken nästa vår? Är det inte lite väl tidigt? Jag blev heller inte särkilt upprörd -över att jag inte fick några större. För att det ska finnas stora måste det ju finnas en hel massa små som kan växa till sig.

Därmot blev jag väldigt upprörd över att plötsligt, som att vända en hand, vinden vände och ökade kraftigt.  För då var viken nästan färdigfiskad och jag skulle fortsätta längs med kusten där det var djupare vatten och där chansen till lite mer normalstora gäddor skulle öka betydligt.

Som typ, den här:

Men eftersom vinden friskade i och efter ha hållit på en stund till, tröttnade jag och avbröt fisket lite i förtid.

Dagens tabell blir helt unik. Sammantaget och antalsmässigt blev det rätt många ändå. Men aldrig har jag fått så pass många gäddor där ingen ens väger 1,5 kilo. Och därmed nog ingen annan heller. Precis som det (nästan) står i visan:

                                                                                                   And though the pikes were rather small
                                                                                                                                        I had to count them all