21-01-01

Fredag

Först, störst och kanske bäst

"Först" i rubriken syftar på detta årets första fångade gädda. Skulle nog tro det gäller för både fluga och spinn. Det är märkligt att trots att det inte är någon tävling längre, blev jag allt mer nervös; varför hugger ingen gädda? Va, nu har jag hållit på snart en timme och inte ett enda hugg; skandal! Och på ett riktigt toppenställe!
Tja, där ser man hur lätt det är att gripas av tävlingshets trots att ingen tävling ens pågår.

Men klockan 09:51 fick jag den här kilosgäddan:

Jag tog fram mobilen och tittade. Men jag tog ingen bild på mobilen där både tiden och gäddan syntes. En anledning att köra iväg och fiska nyårsdagen är att det har blivit lite av en tradition men ocskå för att det är garanterat bil- och folkfritt överallt hela förmiddagen. Till stor skillnad mot förra gången. Och givetvis även att det är så kul att fiska. Samt att det gäller att passa på när man kan. Trots allt är det vinter nu och rätt som det är kan det bli några dygn med minusgrader.

När väl jag fått den första gäddan började jag känna igen stället. En liten, lika topprankad som "hemlig" vik jag brukar spara till högtidliga tillfällen och här här jag tillbringat mången nyårsdag. Den är som sagt, väldigt liten.

Strax efteråt fick jag till och med en väldigt fin gädda. Åh, tänkte jag, den här kommer nog länge vara årets största gädda:

En sån där riktigt typisk mellan 3 och 4 kilo. Vilken start på det nya året!

Hur det kommer att gå i fortsättningen är det ingen som vet. För min personliga del inga större förändringar, tror jag. Här är det förstås fiske som åsyftas. Jo, jag hoppas på att det blir lite fler fisketillfällen på regnbåge. Det är bara min egen lathet och bekvämlighet som sätter hinder i vägen. Nu under vintermånaderna kommer jag satsa lite mer på havsöring. Det enklaste sätter är att använda mig av lite mindre flugor, särskilt på de ställen där chansen är stor. Eller stor är den väldigt sällan och de jag fått de senaste åren (vilket bara är ett par stycken) har jag fått på helt oväntade ställen. Men använder jag varianten One-Size på min zilverzara ökar ju chansen lite, liiite grann, tror jag.

Så blir det förhoppnings båtfiske till sommaren. Den fick ju ligga på land hela förra året av olika anledningar. 

Idag var det precis ingen sommarvärme, vinden ökade och jag började känna, framförallt i högerfoten att det var dags för en promenad. Istället för att ta bilen gick jag hela vägen för att få upp värmen och ställe nummer två låg också lite mer i lä.

Jag bytte också till en ny fluga efter wiretafsen blivit ordentligt massakrerad på första stället:

Ibland håller den för 5-6 gäddor och ibland för en eller två. Blir den för krullig är det risk att gäddans tänder kommer upp på nylontafsen och som då kan klippas av.

Egentligen kände jag mig ganska nöjd över resultatet redan när jag började befiska ställe nummer två. Då fick jag ett rejält hugg. Genast förstod jag att här har vi en riktigt stor gädda. Det känns genom de långa (eller djupa) rycken. Alltså när gäddan vrider sig. Som ganska snart brukar övergå till långa rusningar. Men utan jättevev och grovt spö kunde jag ganska snart då den inom synhåll. Jag använder mig nämligen av den kanske okända tekniken för storvevsanhängare att "pumpa" in fisken. Och så har jag en så kallad slirbroms på rullen som jag skruvar åt.

Jaha, den här måste vägas, tänkte jag. Misstänker jag att den är på fem kilo eller däröver vill jag gärna göra det. Och ja' ba' fram med vågen!
Men det är inte så lätt. Vänsterhanden i gälgreppet med gäddan nere i vattnet, spöt under högerarmen och så fick jag äntligen fram vågen. Tryckte på "power", den röda dioden lyste och jag lyckades fästa vågens krok i nämnda gälgrepp och lyfte upp gäddan.

Högt, eftersom jag hade vatten upp till knäna. Då visade vågdjäveln bara en massa tecken! Jag hade varit för snabb. Gäddan började sprattla och lossnade från vågen. Då gav jag upp, lossade flugan och lät den simma iväg. Så jag nöjer mig med att boka den till 4,5 kg. Det var ju inte länge sedan jag kalibrerade min viktuppskattning och ordentligt tjock och tung var gäddan så jag tror den var på lite över fem kilo. Men några hekto hit eller dit spelar egentligen ingen roll men nog kommer den här gäddan leda viktligan länge det här året.

Jag hade långt in till land och dessutom ett vassbälte längst in för jag funderade på att ta in den till land för att både ta bättre bilder och för att lättare kunna väga den.

Men visst var det kul. Och störst i dagens rubrik syftar förstås på den här gäddan.

Efteråt kom jag att tänka på varför jag så gott som aldrig sett någon vadande spinnfiskare. Nu menar jag gäddfiskare; de som är ute efter havsöring vill väl behålla fisken, antar jag. Om den håller måttet vill säga. Men för gädda och catch & release skulle det inte funka så bra. Jo, möjligtvis om man hade något bete med bara en enkelkrok. Jag menar, ska man hålla på och lossa en wobbler med två eller tre trekrokar i samma situation som jag nyss, skulle man nog snart tröttna. Risken att plötsligt få en trekrok i handen och en vilt sprattlande gädda på den andra trekroken, är inte försumbar.
Det kan vara besvärligt nog när den ligger på båtbottnen, vill jag minnas. Fast på den tiden slog man ju förstås ihjäl de flesta gäddorna vilket underlättade...

Men inte nog med den gäddan, när jag var färdigfiskad och höll på att vada iland, fortsatte jag att kasta. Och på (det sista) kastet kom en fin trekilosgädda farande och högg. På så grunt vatten att den knappt hade vatten över ryggen! Som den sprang iväg! Som den gjorde vida cirklar runt om mig. Kul!

Därmed har vi kommit till rubrikens sista del "kanske bäst". Ja, den här kanske blir detta årets allra bästa fiskeupplevelse. Man vet aldrig.