21-03-26

Fredag

Havsöring?

Idag blev det en runda jag brukar ta nu på våren. Först söker jag upp ett ställe för att testa efter havsöring. Det finns några uddar och halvöar utomskärs där chansen är lite, lite större än noll.

Dit var jag på väg när jag upptäckte detta:

Här hade en (förmodligen) räv åstadkommit ett riktigt eldorado för flugbindare. Visst är det ofta man ser mängder med gratis flugbindningsmaterial när man rör sig längs kusten. Synd bara att jag numer så gott som enbart använder syntetiskt material. Som den alldeles nytillverkade gädd- och havsöringflugan som råkade komma med på bilden. Den variant på zilverzaran som jag lite för mig själv brukar kallar en One-Size för den är kortare. Funkar lika bra på gäddor som på havsöring. "En storlek passar alla." Problemet med havsöring är att man ser den ganska sällan. Bäst chans är i april.

På den här sträckan jag befiskade idag har jag både fått och sett havsöring. Men inte idag. Jag blev inte ens besviken. Eftersom chansen är väldigt liten.
Men tänkte jag, om jag gick hit säg varannan dag under hela april och fiskade av hela sträckan noggrant, då borde jag komma i kontakt med en eller ett par havsöringar. Ännu säkrare om jag bytt ut flugspöt mot ett spinnspö och ett 12 grams Toby i silver på tafsen. Då hade man täckt större yta. Men det lockar mig inte. Varken byta till spinn eller storsatsa på öring.  Inte nu för tiden. Det känns alldeles för jobbigt. 

 På den tiden jag målmedvetet fiskade havsöring och då från båt, visste jag var de fanns. Eller där de ofta uppehöll sig. År efter år. Då körde jag omkring och liksom vittjade de ställena. Men man kan förstås ha tur och råka på någon som jag tror är under förflyttning, på slumpartade ställen.

  Därför behöll jag samma fluga när jag körde inåt och provade ett par andra ställen efter främst gädda.

Åh, så trevligt det var. Rätt vind, rätt botten, lagom djup och stundtals riktigt roligt fiske. Aktiva gäddor. De nöp, följde efter, missade i hugget och skulle precis sluka flugan när jag hade påbörjat nästa kast så flugan bara försvann för dem. Visst, de allra flesta var vad andra brukar kalla snipor, kring 1-2 kg men jag tyckte det var roligt bara att de fanns där och visade lite intresse.
Okej, en cirka 3-kilos fick jag visserligen men tyvärr blev det ingen bra bild på den.
Inte så kul är det att jag mycket väl visste att hade jag varit här för säg, 5-6 år sedan under samma förhållanden hade jag kommit i kontakt med flera 3-4 kilos och kanske någon 5-6 kilos utan vidare.

Likaså när jag prövade ett tredje ställe, på gångavstånd, såg jag inte till en enda fisk. Rent bokstavligen får man vara glad för det lilla nu för tiden.