21-04-30

Fredag

Vadarprövning

Ja, det är prövande med dessa vadare. Och med vädret. Och med lite annat som inte har så mycket att göra med själva fisket. Det har alltså gått ovanligt lång tid sedan sist jag fiskade. Men den goda nyheten är att jag fått mina beställda ABU-vadare i neopren som igår. Men, tänkte jag, först måste jag testa de gamla en sista gång. Sedan förra gången hade jag limmat på en lapp över den dåliga sömmen på stöveln. Smetat på gummilim även utanpå ett par gånger. Jag vill ju inte kassera fungerande vadare.

Det rådde inget önskeväder precis men dög ju att testa vadare i. Som flera gånger denna blåsiga vår fick jag köra runt till ett par olika ställen innan jag hittade en sträcka någorlunda i lä. Till min lite överraskande glädje visade det sig att jag hamnat helt rätt.

Jag behöver inga elektroniska hjälpmedel; plottar, skärmar, givare och appar för att se var gäddorna står. Följer jag en strand i hård sidovind, det blir en liten vik med halvlä, då står det en eller två gäddor där. Oftast. Rundar man sedan en udde och in i en lite större vik och det blir helt lä där; ja då brukar det ofta stå ännu fler gäddor där.
Fast det ska sägas att det är en teknik som bara fungerar på kända områden. Jag menar, placera mig på en okänd strand eller kustlinje och jag skulle nog stå där och klia mig i huvudet. Envisas man med att vada blir problemen av två slag. Det första är frågor av typ; hur djupt är det? Vilken sorts botten finns det; dy, stenigt eller slätbotten? Långgrunt eller stupar det brant? Det andra problemet är förstås själva fiskförekomsten; gäddorna och deras vanor och ovanor.

Genom åren har jag gjort sporadiska försök nämligen, både i insjöar och andra kuststräckor. Inte en gädda jag fick! Just, tror jag, för att det bara blev sporadiskt och slumpmässigt.
Jag vet! Nästa gång det blir av, ska jag minsann utrusta mig som en riktig sportfiskare. Fästa två givare på var sin vadarfot; själva centralenheten i vadarfickan, dra ledningar upp längs ryggen, skaffa pannband och där fästa en liten bildskärm som man kan fälla ner framför ögonen vid behov. Det tror jag skulle lösa alla problem.
Okej, där skämtade jag lite.

När man flugfiskar gäller det att ha lite koll bakåt. Men vadar man och oftast befinner sig längre ut än en kastlängd, är det lätt att glömma bort det. Inte bra om man befinner sig nära bryggor och liknande. Det här kastet blev ett riktigt stolpskott:

Trots läckande vadare blev detta en av årets trevligaste fiskedagar. Vilket inte säger så mycket men med tanke på den korta tiden jag ägnade åt själva fisket, antalet och storleken på de landade gäddorna är det nästan jag vill ta till ordet succé. I stöveln kändes det inte så mycket. Det blev en sån däringa våtdräktseffekt, tror jag. De allra flesta gäddorna var ytterst slanka vilket innebar att de var färdiglekta. Tror det bara var en efterföljare som inte högg och det berodde på att den kom så nära att den upptäckte mig.

Just det, jag läste i en fiskeblogg om ett par smålänningar som nyligen var häromkring och flugfiskade gädda. Två stycken och dessutom från båt. De hade vääääldigt många efterföljare och lyckades inte landa så många. Så där ser man hur viktigt det är att använda rätt sorts gäddfluga. Inte för att jag särskilt vill framhålla min men resultaten tycker jag talar för sig själv.

Det gäller även att hålla till i lä, använda ordentligt med blänkande, blixtrande silver i sin fluga, särskilt i solsken. Bara som ett tips.

En god nyhet rent allmänt är ju att, tror jag, alla gäddorna utom en hade lekt. Och än har jag inte sett till en enda spigg. Fast det har inte varit rätt förutsättningar för det. Det är skillnad på lä och vindstilla. Spiggen vill gärna ha vindstilla eller åtminstone svag vind för att visa sig.

En tråkig upplevelse: Bäst jag försiktigt vadade, upptäckte jag en fiskliknande formation på botten en bit framför mig. Först trodde jag det var en gädda som jag nyss returnerat för de kan ställa sig på botten en stund och försöker tänka efter; vad var det som egentligen hände nyss? När jag tog ytterligare ett steg framåt, såg jag att formen var fel. Den här var kortare och mer massiv. En havsöring? Att det var något allvarligt fel på fisken förstod jag ju eftersom den stod kvar. Den var alltså rättvänd. Jag förde försiktigt vadarstaven under den och lyfte upp den. Då såg jag att det var en stor id. Och precis fullt med vita fläckar på sidorna. Tungt och långsamt simmade den därifrån... Döende skulle jag tro.

Nu ska de gamla vadarna till soptippen men först ska jag skära bort den kanska allra viktigaste detaljen på vadare; handduksupphängaren. Den ska limmas fast på de nya. Är jag på ett varuhus brukar jag kolla på badrumsavdelningen efter just den modellen men har inte sett någon. Jag har bara två stycken och är väldigt rädd om dem.