21-05-03

Måndag

Nya neopren ABU-vadare

Det är alltid lite nervöst att prova nya vadare. Detta blir också, med ett litet undantag första gången på en hel massa år jag använder ABU-grejer. När jag inledde min spinnfiskekarriär var det otänkbart att INTE göra det. Ville man ha fisk eller inte; typ. Undantaget är Abulon 0,35 jag har ytterst i nylontafsen.  Fast nu tror jag inte deras vadare tillverkas i Svängsta förstås. Jag har ju till och med jobbat där en kort tid kring 1970. Det är jubileum i år och i Napp & Nytt jag tittat i on-line, finns ett långt reportage om företaget. Bland annat en bild på avsynare som satt och granskade ambassadeurrullar. Jag hade min arbetsplats en bit bakom dem, där jag stämplade in serienumret på undersidan av rullfästet.

Det var ena märkliga vadare... De verkade vara figursydda för anorektiska, två meter långa, supersmala supermodeller! De räckte mig nästan ända upp till hakan. Jag hade valt den största modellen mest för att få plats med extra sockor i stövlarna. De var svåra att kränga på och nästan omöjliga att ta av sig! Satt som &%¤¤@£€´!! ålskinn!
Fast de kanske töjer sig efter lite användning? Men de var billiga. Bland annat för att de saknar öglor och fästen till exempel för vadarstav, kniv eller liknande.

Men att de saknar upphängare för slingor av löslina har de gemensamt med alla märken. Så här ska det se ut:

Och så dessa #!!¤%£$€!! filtsulor! Visst, de är säkert bra så länge de sitter kvar. Gör de det ett helt år får man vara glad. Sedan börjar de glappa. Man limmar. Så håller de några gånger till. Så lossnar de helt. Så får man fiska med lika glatta som hala undersidor resten av vadarnas livslängd med risk för att dratta på ändan. Varför kan man inte få välja mellan filtsulor och en typ vanlig stövelundersida med räfflor?
Okej, det är kul att gnälla och klaga men även att fiska med vadare som inte läckte alls. Jag kunde till och med vada med vatten upp över midjan utan att bli blöt i baken.
Och vilket väder det var! Normalt!
Tror knappt jag har varit ute i sådant i år. Då menar jag nästan spegelblankt tidigt på morgonen och så en svagt, långsamt ökande vind på syd. Sydväst eller sydost kvittar lika. Och lagom mulet. Då kan man befiska i princip vilket av mina ställen som helst. Och vilket fiske sedan! Nästan bara stora gädd... Javisst ja... Man bör ju inte kalla gäddor i 3-4-kilosklassen för stora. Men det märkliga är att abborrar på två kilo är jättebjässar. En harr på ett kilo är väl också i rekordformat. Okej, jag fattar väl varför men om jag säger att jag nästan bara fick stora fiskar idag, kan ingen anklaga mig för att överdriva.

Redan första gäddan bedömde jag ligga på lite över fyra kilo:

Då hade jag en liten One-Size på tafsen för här var det inte helt orealistiskt att en kringresande havsöring kunde ha vägarna förbi. För en liten stund trodde jag faktiskt det var en stor blank fisk på kroken. För den rusade och knyckte som en sådan. Och en havsöring i maj; oj, oj, oj!
Nå, så jättebesviken blev jag faktiskt inte för en så pass stor fisk är det sällan man (jag) får nu för tiden.

Alltså; ibland fattar jag noll. I vanliga fall när jag är ute, särskilt de senare åren brukar jag få sådär en fyra, fem gäddor kring 1,5 -2 kilo och ibland en topp på 3,5. Men så både förra gången och idag, ingen under 2,5 kg (utom en). Förmodligen en trevlig slump.

Trots många fina gäddor och ännu fler bilder blev ingen jättebra. Men snart. Jag märkte tendenser att nu när det börjar bli lite varmare i vattnet att de började visa tendenser på att vilja hoppa. Det är ett av mina små nöjen inom det stora, att just försöka ta bilder på hoppande gäddor. Vi får se framöver.

Vad händer för övrigt i den stora fiskevärlden utanför min pyttelilla tro? Jag bläddrade och läste i senaste numret av "Svenskt Fiske". Fastnade för en rad på tävlingssidan där tävlingskommitén: "arbetar även för att få fler ungdomar intressade av tävlingsfiske." Ja, helt rätt!
Det gäller att så tidigt som möjligt ge barn och ungdomar rätt inställning till sportfisket. Att det hela går ut på att få så många och så stora fiskar på så kort tid som möjligt. Att bli bäst. Att slå andra. Vinna priser och uppskattning. Ställa upp i mästerskap. Åka runt till olika tävlingsarrangemang i hela Sverige.

Det gäller också för dem att börja spara veckopengen redan tidigt. Det kostar ju en del. Bil, släp, sportfiskebåt med både 100-hästars motor och elmotor. Integrerad Fishfinderteknik. Det klarar man sig inte utan. Så här står det på FishEco om en av alla dessa tävlingar; Predator Fight:

"Sex avsnitt av jakt på gädda gös och abborre är över för lagen i årets Predator Fight! I den här tävlingen är det verkligen den totala kunskapen och det maximala utnyttjandet av teknik som avgör vem som tar hem segern!"

Jag tror faktiskt det gäller för de flesta tävlingarna och inte bara den ovannämnda. Även rent allmänt för dem som verkligen går in för sitt fiske. Utvecklingen går ju framåt hela tiden. Såg även en annons för ett fäste för spöhållare som även tillhandahåller automatiskt mothugg. Kan inte säga jag blev över mig förvånad. Nu väntar jag bara på en anordning med automatisk invevning av fisken och en automatisk håvarm. Jag tror, men är inte helt säker, att det även finns ekolod med en app som kan styra en elmotor till den plats där ekolodet upptäckte en stor fisk. (Hummingbird Apex) Finns det inte idag så finns det säkert en imorgon.

Okej Boomer, tänker nog många yngre, fatta att nu för tiden börjar man inte med ett snöre, barkbit som flöte och en böjd synål med mask på. Inte för att jag tror någon yngre läser det här men om.