21-05-16

Söndag

Otroligt fiske (?)

Innebär rubriken att ingen kommer att tro på vad som hände idag? Tja, kanske det. Kanske det skulle stå "Osannolikt fiske" istället. Men Would I lie to you? som det står i visan av Eurythmics. 

I alla fall rådde dis, dimma och växlande regnskurar vädermässigt morgon och förmiddag. Och lågvatten. Lägre än jag räknat med. Ibland låter jag lura mig av det superlöjliga nya RH2000-sättet att bedöma vattenståndet. När jag kollade tidigt på morgonen låg det på +18 och tänkte jag felaktigt; tja, det är väl ungefär normalt i det riktiga systemet.  Men det var några jätteviktiga cm lägre. Och just för stället jag valde att befiska idag var det avgörande. Jag älskar ju att vada och fiska på grunt vatten men det finns ju gränser. Därför var det fisktomt på de vanliga platserna där det brukar stå gäddor.

Jag började ovanligt tidigt idag också. Kanske la jag ut första kastet sådär kring 06:30? Kastade och vadade. Vadade och kastade. I timme efter timme. Inte en fisk. Inte en virvel. Däromkring är det mycket sandbotten också och givetvis prövade jag även att vada längre ut där det var djupare. Området är en ganska vidsträckt udde där jag brukar föredra läsidan. Fortfarande är det ju maj och häromkring har jag förr om åren faktiskt fått ett par havsöringar och därför använde jag den här flugan: 

En vad jag brukar kalla One Size även om den går under det övergripande namnet zilverzara; bara att den är lite kortare. Okej, just den här har lite blått i sig men jag brukar godkänna det om det är mindre än 27%. LIten, hullinglös B980 Kamasan metkrok # 6. Jag betonar det särskilt här på grund av vad jag råkade få syn på SVT Nyheter när jag kommit hem. En bild på någon som höll upp en gädda! Oj, det var ovanligt.  En trailer för ett program om just fiskar och fiske där bland annat c & r diskuterades. Så här stod det:

"Återsläppsfisket har ökat från nära noll i slutet av 1980-talet till att numer 70 procent släpps tillbaka i havet istället för att plockas upp som matfisk, visar en opublicerad studie av Petter Tibblin vid Linnéuniversitetet som forskar om catch and release-fiske.
– Generellt så brukar det fungera ganska bra och det är ett viktigt förvaltningsverktyg, för alternativet är ju att slå ihjäl alla fiskar eller inte fiska alls, anser Petter Tibblin.
Forskarkritik mot catch and release-fiske:
Andra forskare är mer kritiska mot metoden."

Nå, det får var och en läsa själva eller hellre titta på hela programmet. Det är alltså den gamla debatten igen som väckts till liv.

Hm... Jag kan säga att mitt återsläppsfiske (för gädda) började redan från och med 1983. Jag slog upp i mina gamla (analoga) fiskejournaler och kollade.  Senare på kvällen såg jag på hela programmet på SVTs Vetenskapens Värld; "Fiskarnas Universum".

 En hel del var rena självklarheterna som att fisken inte kan andas uppe i luften och att man bör hantera den försiktigt. Och det där huruvida fisken kan känna smärta...? Det är väl också självklart att de kan. Okej, självklart är precis ingen vetenskaplig term men varför har då spiggen till exempel taggar? Inte till prydnad tror jag. Utan för att försöka avskräcka andra fiskar att äta upp den, verkar ju rimligt att anta. För att det gör ont att bli stucken förstås. Jag tror inte ordet "evolution" nämndes i hela programmet men det är den som format allt liv på jorden. Dessutom irriterade det mig lite att de hela tiden pratade om "fisken". Som om det bara fanns en enda sort. Väldigt sällan om de olika arterna. Om vi tar gäddan till exempel är det ju ganska kontraproduktivt om den är väldigt smärtkänslig i munnen. "Oj, oj, där kommer en spigg! Men aj så ont det gör om jag försöker äta upp den! Den sticks ju! Likaså den där abborren med sina vassa taggar."
Men alla vet ju att gäddan gärna käkar både abborre och spigg. Just för att evolutionen sett till att gäddan inte är så känslig i munregionen. Till stor skillnad mot sådana fiskar som går längs botten och liksom känner efter med mundelarna efter något ätbart. De har säkert en mycket lägre smärttröskel.

Där vill jag än en gång betona att det allra viktigaste om man vill förorsaka så liten skada som möjligt är att använda en, säger en, liten, hullinglös enkelkrok. När man tar ut en krok med hulling gör man såret dubbelt så stort som vid inträngandet. Kolla gärna själv. Gärna på en akutmottagning. Då menar jag att där finns det ofta en tavla med diverse drag, wobblers och krokar som folk kommit in med för att de inte vågar eller kan ta ut kroken själv när hullingen trängt in.

Och det är klart att fiskar kan tänka eller kanske snarare resonera. Det vet väl alla som hållit på att fiska hela livet. Det visste jag redan som barn. Jag har skrivit om det några gånger tidigare genom åren men är värt att upprepas:
Sommarlov i sommarstuga på en ö i Bottenviken på 60-talet. Vi hade en liten damm i anslutning till havet. Det var som en liten, ganska djup inskärning i en klippa. Vi byggde en mur av stenar vi staplade upp och däri släppte vi in gäddor vi fångat. Bara på kul och för att kolla på dem. Men så började de försvinna en efter en. Men hur? Jag minns att jag stod och tittade på en gädda. Den stod framför stenbarriären och liksom funderade. Så plötsligt tog den sats och helt enkelt hoppade över stenmuren.  

Tillbaka till dagens fiske var jag på väg att ge upp. Jag hade fiskat i cirka 3 timmar utan att ha känt någonting. Funderade på andra ställen i närheten. Men då hände det. Hugget! Superhårt och en stor fisk gick upp och bokstavligen piskade vattnet till skum. Då såg jag. En bred rak stjärtfena och ungefär halva kroppen. En blank kropp. Utan tvekan en havsöring på flera kilo. Som lossnade genast. Vilken besvikelse. Vilket adrenalinpåsläpp!
Helt oväntat. Att den fanns där och högg alltså. Eller om jag ska vara noga; till 90% oväntat. Jag vet ju att chansen finns. Men vilken otrolig kamp det hade blivit om den fastnat. En stor havsöring så här långt in i maj... Vilka rusningar! Vilka hopp! Och inte minst, vilken matfisk.
Jag vet ju från min aktiva havsöringsfisketid att får man en havsöring i februari-mars blir det mest att de liksom rullar i ytan. Men ju varmare det blir, desto mer uthållighet och akrobattrick. Fick man en i maj blev det verkligen spektakulärt.

Det var precis efter havsöringen hade lossnat som jag tog bilden på flugan. Jag lät den sitta kvar även om jag inte trodde på fler havsöringar. Fast... Har jag inte för mig att de kan gå i liksom par...? Och hur är det egentligen med den där andra blanka, avlånga och näbbiga fisken? Fast än har jag inte sett några spår av näbbgädda. Fast det har inte blivit så många fisketurer nu i maj förstås.

Men efter den händelsen återkom lusten att fiska och jag fortsatte med förnyade krafter. Eh, jag har kanske gnällt på mina ABU-vadare men när man väl krånglat dem på sig fungerar de utomordentligt bra. Så nu vadade jag lite djupare än jag brukar. Och då började det med ett par virvlar och något litet nafs. Visst fick jag väl för mig att det kunde vara öring men nog märkte jag att det var gäddor.

Så fick jag den första.

Och den andra. Och den tredje. Och till sist den fjärde. En kraftig bit på minst 4 kilo.

Riktigt kul var det och de var pigga och starka; drog ut slirbroms och hade sig. Härliga kamper där mitt #3-spö verkligen fick visa vad det dög till!  Ähum förresten...
Så kanske man inte ska säga efter det där programmet... De stackars fiskarna kämpar ju för livet, blir hyperstressade och deprimerade och vi bara leker med dem. Fy på oss!
 
Ja, det är inte utan man har en kluven inställning till det. Men här kan man försvara sig med lite gammal hederlig whataboutism: Vad med yrkesfiskarnas miljoners, miljardes fiskar som får ligga och självdö? Vad med en annan sak som dock inte togs upp i programmet, vad med alla ton vitfisk som nätfiskas upp ur insjöar för att sluta på soptippen som biogas? (Jag vet det görs bland annat i Växjö i någon slags reningsprocess). Vad med alla dessa fisketävlingar där det gäller att få så många fiskar på så kort tid som möjligt. Vad med alla som använder drag och wobbler med flera stora trekrokar med hullingar. Va? Va?

Nej, lite problematiskt är det. Förresten kunde väl SVT tussa ihop de som gör programmet "Fiskeliv" med dem som gjort det här från Vetenskapen Världs "Fiskarnas Universum". Det hade nog blivit en kul debatt.  Det är väl bäst att tillägga att programmet handlade om mer än c & r utan det mesta handlade om världshavens utfiskning och liknande. Och det är verkligen deprimerande saker...

Till sist. Det ser kanske lite konstigt ut att alla gäddorna i tabellen ökade i vikt med ett halvt kilo. Men det är helt sant. Would I lie to you? Fast ska man vare vetenskapligt noga stämmer det inte riktigt. Både vikterna och klockslagen är uppskattningar. Jag matar in uppgifterna i Access och det programmet kräver exakta siffror.

Ännu mer till sist: Fast programmet nu legat ute flera dagar har jag inte sett att FishEco länkat till det. Ibland uppmärksammar de annat än tävlingar och stora fiskar nämligen.