21-05-19

Onsdag

Kvarvarande havsöringsfeber

Ja, det går inte att komma ifrån. Fortfarande ser jag bilden inom mig av den breda havsöringstjärten som piskar vattenytan till skum. Och idag slumpade det sig så att väder och vind blev väldigt lämpliga för en av de allra bästa ställena för just denna åtråvärda fisk. Alltså vadande från land. Även almanackan fast det är i sluttampen på havsöringsäsongen. Jag körde ut dit, satte bilen, gick genom skog och mark fram till vattnet och vadade ut. Även idag cirka 06:30. Hade samma fluga som sist. Men efter fyra fina gäddor var wiretafsen sliten och krullig så den hade jag bytt.
Visst vet jag att chansen bara är lite större än mikroskopisk men att den dock existerar. 

Spanade lite även efter näbbgäddor men såg inte till några. Ändå befann jag mig ganska långt västerut. Näbbisarna har ju minskat i antal ganska rejält (tycker jag) men ju längre västerut, desto fler. Jag befann mig även utomskärs. Utomskärs = utanför Karlskronas Försänkning.

Så fick jag ett lite märkligt hugg. Jag bara liksom anade att något var på gång och höjde spöt. Men kände ingenting, inte ens motstånd från lina och fluga men upptäckte plötligt hur linan bara for iväg, snett emot mig till höger. Långt iväg! Hela löslinan försvann i ett nafs och nu kände jag den. Likaså började slirbromsen morra och ännu mer lina försvann.  Givetvis blev jag övertygad om att jaha, det här kan inte vara något annat än ännu en havsöring! Den drog och slet och även jag drog och slet ett bra tag. Jag till och med funderade på om jag verkligen skulle slå ihjäl den.
Nja... Var ska jag göra av den? Äsch, jag släpper nog tillbaka den, i alla fall om jag får bra bilder på den, tänkte jag. Men precis efter det upptäckte jag att det trots allt var en gädda. Som absolut inte uppträdde som en gädda ska. Aha, då är den felkrokad var nästa tanke. Men icke. En sån kämpe!

Även själva landningen blev otroligt jobbig för den for omkring runt mig och mellan benen och under tampen till vadarstaven flera gånger innan jag fick grepp om den. Först tänkte jag boka den till 3,5 kg men så drog jag av ett halvt kilo för den var ganska mager. Så visst är gäddor individer.

Så fortsatte jag utåt, mot det allra bästa stället och var övertygad om fler hugg, åtminstone från gäddor och att det inte alls var omöjligt med blank fisk. Näbbgäddor är blanka och faktiskt, just här omkring brukar det stryka förbi flockar av id. Eller ort som de kallas här. Särskilt på försommaren och då kan de faktiskt hugga. Lite blanka är de.
 Och visst, med en hel del god vilja kan väl den här fisken räknas som blank?

Årets första spigg och ovanligt långt ut. Det betyder väl att honan lagt sin rom och att den mycket aggressiva hannen stannat kvar vid boet och försöker jaga bort alla som försöker mopsa sig.

Lite oväntat hände ingenting mer i fiskväg. Jag var övertygad om att den första gäddan skulle följas av flera men icke. Och inte kunde man njuta av lugn och ro heller. Det var ett förfärligt liv i buskar, snår och ute i sjön.

Precis som det brukar vara vid den här tiden. Det var det typiska tchi-tchi-tchi-tchi-brrrrmmp! från näktergalningar och det var ett förfärligt ko-koande från gökar. Ilskna svanar jagade varandra med smällande vingar. För att inte tala om alla andra sjöfåglar överallt som framförde diverse ljud och oljud. Tror det är ejder som låter som ett mjukt "aaoooooooo, aaaoooooo".
Suck, man får inte vara glad över täta vadare någon längre tid. Jag hade stundtals vadat extra djupt idag, upp till midjan och mycket riktigt kände jag mig blöt i baken. Och det blöta kom inte från mig själv, jag lovar. Fast detta är nog rekord. Jag har väl bara använt dem en 3-4 gånger.
När jag kom hem smetade jag på resten av en tub gummilim på några av skarvarna. Eeh...
För undvikande av missförstånd är det bäst att vara tydlig här:
Jag hade alltså inte tagit hem några skarvar, varkan mellan eller stor, utan det gällde sådana som det finns flera av just i grenen. På vadarna. Som jag vänt ut och in på. Inte för att jag tror det hjälper men det är bättre de läcker där än längre ner i stöveln.

Fast hm... Nog för att jag tror det finns de därute som gärna skulle vilja smeta ner samtliga, både mellan- och storskarvar med gummilim...