Nå, mot slutet av sträckan och även fisketuren fick jag ett ordentligt hugg och det bara stack iväg. Alltså det sa bara "schlupp!" så försvann all löslina och den hårt åtskruvade slirbromsen började gnälla och nästan skrika. Och det bara fortsatte och fortsatte! Nu ska jag inte överdriva och säga att även backingen löpte ut men jag såg den och det var nära. Att backingen börjar lämna rullen har nog inte hänt sedan i Trollemölla på den gamla goda tiden. Men vad var det som hade huggit?
Gäddor brukar inte göra sådana jätterusningar. Havsöring? Nä, inte mitt i sommaren. Felkrokning? Ja, inte otänkbart. Men så stillnade det lite och jag upptäckte kraftiga virvlar långt iväg. Även något annat.
Suck, det växer bra i värmen som sagt. Alger och sjögräs så det står härliga till. När jag så småningom kunde pumpa och veva in den kom det först ett jättelass med säkert sju olika sorters alger. Gäddan, ja, det var förstås en gädda men inte felkrokad, hade uppenbarligen röjt runt längs botten och samlat på sig ett stort sjok. Ett tag trodde jag att gäddan lossnat till och med för det är stor risk i det läget.

Det uppstod även flera kritiska situationer när jag höll på och drog loss, det som i dagligt tal brukar kallas för "skiten". Men till sist fick jag bort det värsta och fick den intill mig och kunde greppa den.

En kraftig och välvuxen gädda på cirka fyra kilo. Där blev jag lite orolig för hur den mådde. För den hade säkert tagit ut sig ordentligt. Jag såg att den ställde sig på botten intill mig när jag lossat kroken. Men efter en stund försvann den och jag tror nog att den mådde bra. När den väl kommit över alla självanklagelserna typ: "hur kunde jag varit så dum! Va, andra gången till och med! När ska jag lära mig att se upp för de där jävla zilverzarorna egentligen? Skit i att de ser ut som en god sill!"
Ja, för chansen är inte försumbar att det kan ha varit samma fyrakilosgädda jag fick på nästan exakt samma ställe för några veckor sedan.

Vilket osökt får mig att sadla en av mina käpphästar. Nämligen den att jag önskar mig en kemisk-teknisk, helt ny produkt. Fast en som jag vet är helt omöjlig att framställa. Nämligen en tuschpenna som man kan skriva med på en levande fisk. Då skulle jag raskt ha gjort tre snabba streck på var och varannan gädda. Tre streck som en maskerad filmhjälte gjorde med sin värja. Jepp, ett "Z".
Z för zilverzara. Just för att veta om jag fått den gäddan tidigare. Det hade varit kul. Att ha med sig en tång och klippa i en fena skulle vara helt oetiskt. Hålla på med ståltråd och små namnskyltar verkar för jobbigt. Det kanske inte ens är lagligt utan tillstånd.

Vid det laget hade solen börjat värma ordentligt. Jag hade ytterligare en kort sträcka i närheten men bestämde mig för att strunta i den. För då hade jag blivit tvungen att gå en bra bit tillbaka till bilen och det är inte bra. Det kanske är att överdriva att säga att det vore livsfarligt men att promenara längre sträckor i starkt solsken vid 25 grader (i skuggan!) iklädd svarta neoprenvadare är nog inte så nyttigt.

Men jag kände mig ändå ganska nöjd med fiskedagen. Eller fiskemorgonen.