21-08-27

Fredag

Moraliskt dilemma.

I dagens och världens tillstånd, kriser och problem, givetvis på en mycket privat och för andra helt ointressant nivå.

Men först en bild över dagens fiskeställe. Idag kör jag med öppna kort och låter alla se var jag höll till i en vid panoramavy:

Ojdå, jag glömde visst att det låg en tät dimma över hela området på morgonen. Fast å andra sidan tror jag ingen bryr sig om var jag knappt får en enda gädda.

Men å tredje sidan kanske någon skulle bli lite nyfiken om jag fått upp den här gäddan:

En mycket fin fisk i fyrakilosklassen. Här tätt intill mig i det första hoppet. Och enda visade sig snabbt för den lossnade strax därefter.
Så %"¤¤#£$€!! förargligt!
Men när jag undersökte flugan upptäckte jag att wiretafsen hade snott sig om själva kroken av en sällsynt slump och förhindrade en ordentlig krokning. Det lilla moraliska problemet som uppstod består i om jag ska få tillgodoräkna mig gäddan. Jag menar, jag ska ju ända släppa tillbaka den. Och ofta låter jag den trötta ut sig lite innan jag tar tag i den i gälgreppet. Både för dess egen skull och min. Och även för att jag ska hinna ta bilder av den ibland. Ingen av oss är betjänt av att den börjar sprattla och leva rövare när jag väl kopplat greppet och lyft upp den ur vattnet.
Då har jag den principen att jag låtsas att jag är en köttfiskare och till varje pris vill ha upp den här gäddan och slå ihjäl den. Att jag har en håv eller huggkrok beredd. Lossnar den efter att jag mycket väl skulle ha hunnit håva, hugga fast eller gripa tag i den, ja, då får jag räkna in den som landad.

Den här gäddan blev ett gränsfall. Hur gjorde jag? Se längst ner i fångsttabellen så får ni veta.

Från början såg det ut att bli en bra fiskedag. Som sist med de bästa förutsättningar. Kan jag, brukar jag börja på det lägst klassade området och fiska mig fram till de bättre. Så även idag. Jag kastade och vadade mig sakta bortåt den heta zonen. Givetvis finns chansen överallt egentligen men visst är det så att vissa ställen är bättre än andra. Mycket riktigt, när jag trädde in i den heta zonen högg den där fina gäddan. Lite senare upptäckte jag också en virvel som bara växte och växte. Men det dröjde länge innan jag ens fick upp en gädda.

Det började så smått att klarna upp och när solen börja tränga igenom dimslöjorna fick jag till den här bilden av en typisk spindelmorgon:

Vääldigt många spindelnät framträder när solen skiner på de daggdroppsprydda fångstredskapen. Jag vet inte... Om man är emot nätfiske borde man inte protestera mot spindlarna då...?

Jag nämnde "huggkrok".
Tror knappt någon yngre sportfiskare ens känner till begreppet. Men när jag började fiska var nog huggkrok vanligare än håv. All fisk skulle tas till vara. Man åt själv, fryste in, gav bort till grannar eller sålde. Håva en gädda med en Killer i käften; jättejobbigt! Man fick hålla på länge och försöka trassla loss trekrokarna ur garnet men lyfta in fisken med huggkrok gick lätt som en plätt. Men det var då det. Främst 50- och 60-talen.

Mot slutet av sträckan fick jag till sist en gädda men precis som sist ingen bra bild på den:

Jag vet inte om andra upptäckt det men allteftersom man blir äldre liksom orkar man inte så mycket som tidigare. Nu känner jag mig nöjd efter bara 4-5 timmars fiske. Annars hade jag kört någon annanstans och prövat andra ställen. Men idag orkade jag inte det. På hemvägen passerade jag förbi minst två fina ställen.