02-11-13                                 Väder: Duggregn och disigt på morgonen och mycket milt. Härligt väder, helt enkelt! Det blåste ganska lagom från sydost.

Onsdag

Ett napp på Gö

Först måste jag bekänna att jag har varit här en gång efter förra dagboksbladet. Det blev som jag misstänkte, att helt utan min egen förskyllan så blev det känt i bygderna att en massiv rymning måste ha ägt rum ute i kassarna. Kanske i samband med slakten, vad vet jag?
Men i alla fall är det precis fullt med nät och småbåtar som kör omkring här utanför. Förmodligen har det stått fullt med sportfiskare ute på badplatsudden om helgerna också. Den gången jag var här såg jag heller inte till en enda regnbåge. Efter det besöket har det gått ett par veckor och jag tänkte att nu kanske det har lugnat ner sig lite med nätfisket och kanske att de så kallade husbehovsfiskarena dragit upp så att de blivit nöjda. Men de blir inte nöjda förrän varenda blank fisk sitter i deras garn, det borde jag ha begripit. Fortfarande såg jag fullt med flöten en bit ut. 
-Men du tar ju själv upp fisk, slår ihjäl och äter upp! Är inte det att skjuta med kanon i glashus?
-Nja, men dessa kör ut och vittjar sina nät varje dag och får de bara en om dagen är det betydligt mer än de förmår äta upp, misstänker jag starkt. Förmodligen säljer de merparten av fångsten.
Vågar man som krokfiskare lägga en etisk aspekt på självfångande redskap? 
De lägger sina nät ända inne vid land också och när jag var här sist såg jag en gädda som sprattlade, intrasslad i garnet. Den såg inte ut att ha det så kul. Blir det dåligt väder misstänker jag att den fick förbli där i flera dagar. De som sitter på långrev skall vi helst inte tala om ens...
Etiska diskussioner är roliga och i annat sammanhang är jag inblandad i sådana. Men nu över till något mer handgripligt; nämligen olika typer av flugor. 
Jag lovade att reda ut begreppen angående de tre flugtyperna som jag använder. Dessutom har jag fått mail från någon som undrar lite över regnbågssaran.

Överst ser vi en Vit Gäddsara i normalstorlek. Under den en One Size. Det vill säga en-storlek-passar-alla. Där använder jag korta strutsherl, så får även de komma med. Avsedd att fiska med när man inte riktigt vet om man vill koncentrera sig på gädda eller blank fisk. Då är en One Size en hygglig kompromiss. Underst tre styckna regnbågssaror. I dem ingår bara marabou och lite glitter. Det som skiljer dem från en vanlig vit sara är sättet som den är bunden på kroken. Och kroken med för övrigt.

I originalet är den bunden på en streamerkrok men jag har funnit att en liten enkelkrok med kropp och stjärt kombinerad i ett (oj vad poetiskt det blev!) fungerar bra även för regnbåge. Både i havet och i put-and-takevatten.  Det är de tre flugor, eller olika storlekar på samma, som jag mest använder. Att det sedan retar en del kan jag faktiskt inte rå för. Ibland händer det nämligen att jag får goda råd att byta fluga. Jag kan också tänka mig att det kliar i fingrarna på ännu fler att maila mig om det. 
Men som jag brukar svara; vill man använda andra färger och flugor så får man jättegärna göra det för min skull. När det gäller fiske i mina vatten vill jag hävda att färgerna inte har så stor betydelse. Däremot storleken. Samt den viktigaste faktorn; den som håller i spöet. 
Med det avser jag absolut inte mig själv för jag vet ju att det finns många andra gäddflugfiskare som både får större och ibland, fler gäddor än jag. Just för att de är vana gäddfiskare som kan sina vatten. Eller regnbågs- och havsöringsfiskare med för den delen. 
Detta säger jag som något att ta i beaktande för de som själva tänker ta steget att börja fiska gädda med fluga. Har de en lång gäddfiskekarriär med spinnspö bakom sig är det inga problem. De kommer att få fisk. Snart ännu fler än innan, tror jag. Men de som kanske bara fiskat fettfensförsedd fisk med flugspö förut och tänker bredda sitt register med gädda, kan få en besvärligare start. Min poäng är då att i så fall beror det inte på själva flugfisket utan på fisket i stort. För så lättfångad är inte gäddan alla gånger, som man ibland kan förledas att tro. Det vet väl jag om någon.
Oj, idag skulle det ju handla om regnbågsfiske! Raskt tillbaka till det:

Ibland brukar jag inleda mina dagboksblad med en bild på hur jag tar mig dit. Ibland från bilen och ibland från båten.  Här på Gö traskar man ofta den här stigen fram och tillbaka. Från badplatsudden ner till Gravfältet. Som jag brukar hävda, och gör anspråk att bli trodd på, finns det inga särskilda regnbågsställen här på Gö. Jag har i alla fall inte kunnat fastställa några. Regnbågarna kommer och går ungefär som de vill. Ibland ser man inte till en enda och ibland gör de sina lovar in mot land i större eller mindre flockar. Vindriktningen tror jag förresten är mycket viktig för ett bra fiske här på lilla Gö.

 Visst, badplatsudden anses ju som ett ess, men där blir det ofta trångt. 
I år har det varit exceptionellt med flera rymningar. Vad man vill ha, och kör hit för, är ju inte de nyrymda, fenskadade och pelletsuppfödda regnbågarna utan de riktiga "steelheaden".   
Kan ingen säga till rymlingarna med detsamma att genast simma iväg, ut till havs! Detta, dels för deras egen säkerhets skull och dels för att jag måtte få ett desto bättre fiske på dem om något år.
Då de långsamt och vaksamt simmar in i Ronnebyfjärden för att någon gång under vintern gå upp i Ronnebyån. Då de är avlånga, lagom runda och spolformiga, försedda med hela och stora fenor samt väger fyra, fem, ja ända upp till sju eller åtta kilo. I det läget är det riktiga praktfiskar, kan jag tala om. Härliga att få på kroken och utsökt goda att äta. 
Men så är det alltså inte fallet idag. Nät och annat hårt fiske har förhindrat det.

Idag rådde det bra förhållanden med en vind som blåste rakt in i Ronnebyfjärden. Då uppstår en gräns mellan vågor och stiltje där det är lä bakom utskjutande uddar.  Trots vad jag påstod tidigare att det inte finns några särskilda regnbågsställen här, kan man kanske kalla det gränsområdet för ett hot spot för Göregnbågen. Har man tur kan man oftare där än annars upptäcka en vakring eller välvning där. Idag gick jag ända ner, förbi Gravfältets utskjutande udde just för att kolla det gränsskiktet. Ibland har jag sett fisk här, men inte idag. Gick ganska långt ner, utanför vassarna och kastade och kastade.  Trots den spegelblanka ytan såg jag inte till något misstänkt. Eller hörde.  Regnbågsfisket är så visuellt. Det vill säga att det gäller verkligen att låta blicken skanna av vattenytan fram och tillbaka, långt bort och nära, hela tiden för att avslöja fisken.

Även hörseln kommer till hjälp. Eller rättare sagt borde den göra det bättre i mitt fall. Jag har nämligen så störande klädsel. Jackan är i ett rasslande material och sydvästen brukar jag ha så långt nerdragen att öronen skyms. Men mer än en gång har jag genom hörseln lyckats upptäcka en diskret vakring.  Sedan störs man också av ett stort gäng skränsvanar som simmar omkring här och gör sig löjliga och är till besvär! De skriker och gapar och låter som en hel trumpetorkester ibland. 

Nå, till sist fick jag i alla fall napp. Det sög i så där långt och mjukt som det kan göra ibland när regnbågen tar.  Riktigt roligt var det förstås. Även om jag snart upptäckte att det här inte var en av de stora.  Den här högg förresten alldeles blint. Alltså utan att jag varken såg eller hörde den innan. Och den verkade vara helt ensam också. För där omkring såg jag inte till några mer.

Snart hade jag bärgat och slagit ihjäl den efter konstens alla regler.  Som rubriken påstår fick jag heller inga fler napp här på lilla Gö. 

Den här regnbågen tillhörde utan tvekan den batch som rymde för några veckor sedan. Då vägde den nog cirka två kilo; idag bokade jag den till 1,5. Stjärtfenan tyckte jag redan hade börjat växa till sig. I magen hade den fullt med tångräkor. Den var alltså på god väg att anpassa sig till ett fritt liv i havet. När den stackarn råkade få se min regnbågssara och inte kunde låta bli den!

Nu kom den att hamna i min ugn hemma i Gagnekulla redan samma kväll. Så kan det gå.

©Gagnekulla Network Productions