|
Mina stationära
privatgäddor
Nedan skall jag
hävda en teori om gäddans vandringar eller snarare brist på
vandringar eller om man så vill benägenhet att återvända
till samma plats. Helt ovetenskapligt och med ett litet underlag
kommer jag att visa på att så är det i alla fall. Men tre
samstämmiga händelser utgör ju bevis för en trend, lär vi
oss från radion. Att jag i och med det får tillfälle att visa
häftiga fiskebilder och skryta över (relativt) stora gäddor
har absolut ingenting med saken att göra.
Fallstudie No
1:
Hösten -98,
närmare bestämt den 17/10 fick jag en ordinär femkilosgädda
på Almö östra kuststräcka.
 |
Så här ser den ut. |
Nästa år, 1999
fick jag på nästan exakt samma ställe en drygt
sjukilosgädda. Naturligtvis på fluga såsom alla gäddor som
förekommer här.
Som framgår
av fotots egen text tog jag den 991027.
Fallstudie No
2:
981021 tog jag
en gädda som bokfördes till 6 kilo. Den såg ut så här:
Lindögäddan
-98
991019 fick jag
en gädda på så gott samma ställe i samma storlek. Tyvärr
hade jag inte kameran med mig vid det tillfället så något
bildbevis har jag inte. Om nu foton i dessa bildbehandlings- och
manipuleringstider skulle utgöra bevis för någonting.
Antagligen kan man till och med ändra den där röda
datumtexten. I det hänseendet får jag hänvisa till
sportfiskarens erkänt omvittnade sanningsenlighet med sina
fångster och låga benägenhet att övervärdera vikten på
landad fisk. Är det därför det ofta ligger med en uppfälld
tumstock på bilderna, undrar kanske någon?
Bäste någon,
svarar jag då; nej, det beror på att jag var med i en
dagstidnings fisketävling.
Tävling!
Lugn, jag vet
att det betraktas med ungefär samma avsky och skepsis bland
flugfiskare som det kanske ännu fulare ordet "trolling"
och det med rätta! Men här gäller det catch & release och
Sydöstran heter den Blekingetidning som tagit det
förtjänstfulla initiativet. Samtliga gäddor här avbildade
lever och släpptes tillbaka. Ett onödigt påpekande kanske,
eftersom jag näppeligen annars kunnat få dem igen
nästföljande år. Så kommer vi då till det sista beviset:
Fallstudie No.
3:
Den här,
nästan sexkilosgäddan tog jag den 27 september -98 och gissa
vad som hände den 25 oktober nästa år?
Jo på metern
när, exakt samma plats, högg en sex och ett halvtkilos gädda!
Stället kallas Gökalv och är en grund vik med sandbotten som
även nyttjas som badplats om sommaren. Längst in mynnar
Ronnebyån och det sägs att där även finns öring och
regnbåge även om jag aldrig stött på några sådana
bifångster där. Ett av mina favoritställen eftersom det är
så lättvadat. Det är också ett populärt promenadstråk och
när jag lotsat in gäddan till land för att plåta den, såg
jag att jag haft publik. Raskt bad jag en av åskådarna att
fotografera mig tillsammans med gäddan. Här är resultatet:
Som tur var sprang
han inte iväg med kameran utan tog denna fina bild.
Ja, det var mina
tre bevis för att gäddan återvänder till samma plats år
efter år, så länge den är vid liv vill säga. Det
slutgiltiga beviset lär jag väl få nästa höst, det vill
säga år 2000. Kanske landar jag tre stycken åtta till
niokilosgäddor på samma ställen då...?
I så fall
lägger jag till en kommentar om det här då.
Hur det gick i
fisketävlingen?
Äsch, det var
ju inte om det som detta skulle handla om!
|
