|
Styrelsemöte
Just det, så här
går det till på ett typiskt styrelsemöte i Nättraby Sportfiskeklubb.
Kanske det även är typiskt för andra klubbar och föreningar...?
Det här mötet ägde i
alla fall rum torsdagen den 11 januari 2001 i vår lokal på
Trädgårdsvägen i Nättraby. Just lokalfrågan är ett brännande
problem och stor fråga hos oss under många år. Vi kommer till det.
Först några ord om min roll i det hela; Jag har sedan många år
posten som kassör. Det är ungefär det enda av värde jag uträttar
för klubben. Ty i vår klubb bör man nämligen helst ha någon
handfast utbildning som byggnadssnickare, lastbilschaufför, murare,
elektriker, plåtslagare eller grävmaskinist för att riktigt komma
till sin rätt. Samt olösta fritidsproblem...
Som tur är finns det andra i klubben som är betydligt bättre
utrustade både med praktiska färdigheter, tid och offervilja för
klubbens bästa. Under årens lopp har vi nämligen haft ett flertal
stora projekt på gång. Och ständigt verkar det vara samma kärna av
hängivna entusiaster som utför huvudparten av jobbet medan vi andra
stannar hemma men ändå får njuta frukterna av de andras slitsamma
arbete. Vi som "inte har tid"...
Känns det igen?
För att ge en bakgrund
och för att det är lite av en tragikomisk historia vill jag gärna
berätta om våra vedermödor med klubblokaler genom åren. OBS, detta
är min version och här skriver jag ju precis som jag själv vill! Jag
bara menar att jag kan ha missuppfattat något skeende eller detalj men
på det stora hela stämmer det nog.
Likaså när det gäller själva styrelsemötet gör jag kanske en
personlig tolkning.
 |
Här började det för över 20 år sedan. I
ett hus som låg i närheten av kommunägda Villa Fehr i
Nättraby. Det var vår första klubblokal och där bodde vi
gratis såsom ideell förening med till och med ett litet
föreningsbidrag. Där levde vi lyckliga i många, många år...
De första tecknen på bistrare tider ute i
samhället märkte vi i slutet på
80-talet då plötsligt kommunen ville ha hyra av oss. OK,
tyckte vi och betalade den måttliga hyran på ca
500:-/månaden. Vi höjde avgiften från nästan ingenting till
ett par hundralappar.
Så gick några år...
Så kom dråpslaget; Kommunen ville spara ordentligt. Huset vi
delade med ett par andra klubbar tillhörde det stora Villa Fehr,
eller Gamla Kommunalhuset där det hade varit ungdomsgård i
många år.
Men det var för dyrt att ha fritidsledare anställda. Bort med
dem och bort med ungdomsgård. Bort med fiskeklubbar och andra
ideella föreningar! Här skulle sparas.
Så vi ställdes helt plötsligt på bar
backe.
|
Men klubben har resurser i form av ett stort
lokalt kontaktnät och efter lite sökande fick vi erbjudande att hyra
in oss i Åvillan i närheten. Den drivs av Folkets
Hus-rörelsen och kontrakt tecknades. Vi flyttade dit och
installerade oss. Med ungefär fördubblad hyra...
Hade vi något emot att dela lokalen med en
rollspelsförening...?
-Tja, OK sade vi. Så gick knappt ett år.
Under tiden hände det i det lilla samhället
Nättraby att de började få ökande ungdomsproblem.
Gängbildning, ofog, skadegörelse och sådant. Stor förvåning
hos alla.
Ungdomen hade ju ingen stans att vara! Något
Måste Göras!
Plötsligt skulle fritidsledare anställas och
ungdomsgård öppnas. Gissa var...?
Just det, kunde vi tänka oss att dela Åvillan med
ungdomsverksamhet...? |
 |
Nej, det kunde vi inte. Plötsligt stod
vi på bar backe med vårt pick och pack igen. Men klubben har resurser
i form av lokala nätverk och Kalle ordnade fram huset på
Trädgårdsvägen åt oss.
 |
Där kunde vi få husera i ett eget utrymme på
andra våningen. Rymligt och bra på alla vis. Förutom hyran
då som så småningom översteg vår budget. Den var nämligen
kopplad till oljepriset och till slut blev läget
ohållbart.
Tidsmässigt befinner vi oss nu år 2000. Men
klubben har resurser i form av lokala nätverk.
Nu blev det tal om den så kallade Ekbergska
villan. Ett hus inte så långt från Trädgårdsvägen,
passande nog vid Nättrabyån. Perfekt läge alltså.
Men...
Ekbergska villan är ett fornminne från 1800-talet och
ingenting har gjorts vid det sedan dess heller. Nu skulle det
rustas upp i Hembygdsföreningens regi.
Ville vi vara med skulle hyran inskränka sig till futtiga
2000:-/år!
Helt perfekt för oss, visst!
Det var bara ett problem.
Kommunen hade inga pengar och arbetet skulle
ske helt ideellt. Och det var vi (bland annat) som skulle stå
för arbetet. |
Men den billiga hyran lockade och flera duktiga medlemmar i klubben
började jobba där för att vi inte skulle missa tåget. Men detta
orsakade vissa frågetecken och visst rabalder i klubben.
Utvändigt ser den fin ut, Ekbergska villan.
Men invändigt...
Enligt de sakkunniga, och det har vi gott om i klubben, skulle
allt behöva göras om inifrån till stora kostnader och under
lång tid.
Ingen visste heller hur lång tid det skulle ta för att få
huset inflyttningsklart och en del tyckte det var väl magstarkt
att vi skulle betala hyra samtidigt som vi jobbade på huset.
Det skulle innebära dubbla hyror kanske upp till 3 år framåt.
Till det kommer in i bilden att en del entusiaster hållit på
under ett par års tid att bygga en stuga uppe i Norregöl och
ett hus till var bara too much!
Det verkade som om ingen hade tid att fiska längre.
Det skulle väl vara jag då, som inte engegerat mig varken i
stuga eller hus.
Läget blev kritiskt men som tur är har klubben resurser i form
av lokala kontaktnät!
|
 |
Janne Lindgren hade luskat fram en ledig lokal uppe i
Johannishus. En egen byggnad i anslutning till Pallfabriken där. För
bara en tusenlapp i månaden skulle den bli vår. Så är läget för
tillfället. Så är också bakgrunden till detta styrelsemöte. Än så
länge befinner vi oss i huset på Trädgårdsvägen:
Jag anländer tillsammans med ständige junioren Anders
Hagman några minuter i sju.
 |
Janne och Bernt är redan på plats. Bägge är
pensionärer och har väl inget annat för sig kan
tänkas.
Det är lite av ett problem för oss. Vi blir
allt äldre och på sista årsmötet fick vi höja avgiften för
pensionärer som varit löjligt låg sedan starten. Och de har
råd med det!
Bernt ser lurig ut och avslappnad ut. Funderar säkert
på en
dräpande kommentar. |
-Har kassören skaffat en dyr digitalkamera...?
Inte konstigt att klubbens ekonomi är så körd i botten!
Eyvind till höger, ler åt Bernts
spydigheter. |
 |
 |
Så anländer de en och en. Här kommer
självaste herr ordföranden Christer Karlsson med klubba och
mapp. Han skall leda kvällens förhandlingar. |
Här är sekreteraren Stig Svensson på
intågande. Lägg märke till klubbens loggo på
portföljen.
Ordförande Christer har redan lagt klubban beredd framför sig
och plockar fram dagordningen.
-Har alla kommit?
-Nej, Kuno har fått förhinder. Han är i Växjö idag.
Sist anländer Karl-Erik Andersson, också
nybliven pensionär och således har han ont om tid och kommer
med andan i halsen. |
 |
 |
Så begynner då kvällens möte
med det högtidliga öppnandet och välkomnandet. Stig läser
upp förra mötets protokoll och "kan vi ta det till
handlingarna?"
Ja, det kunde vi. Som vanligt.
Så är det min tur att redogöra för klubbens ekonomi och hur
många medlemmar det är som betalt in avgifterna hittills.
"Sammanlagt är det 22 stycken, varav 20 till Norregöl",
rapporterar jag.
-Aaah... det var inte riktigt bra....
Man hade hoppats på flera. Men än är det tid för medlemmarna
att göra sin plikt. Tiden är fram till sista januari och än
är det många dagar dit.
|
Den här tiden är min jobbigaste med
åtskilliga kuvert från postgirot att ta hand om. Allt ska bokföras
och kontrolleras. Alltid är det någon som betalat fel. Klubbens
ekonomi är faktiskt körd i botten och medlemmar fick till och med
lägga ut pengar ur privat ficka för att finansiera några
bryggsektioner till Norregöl förra året. Det var Janne igen som fått
nys om det billiga kapet från en båtförening som skulle göra sig av
med de gamla.
Så hur skall jag betala igen dem? Nästa gång skulle jag ha med mig
pengar, beslöts det. 5000:- ur Norregölskassan, hur mycket blir då
kvar till fisk...?
Ja, det får vi se vid nästa möte. Eyvind hade i alla fall utverkat
tillstånd för 500 kg i år. Vi får se om vi får råd att köpa in
alla.
-Ska vi ha "Flugfiske i Norden" i år också, undrar
ordföranden.
-Javisst, svarar alla, Christer klubbar och jag får räkningen.
Nästa
punkt på dagordningen är Fiskevattenskommittén. Därför lämnar
Christer över ordet till KEA. Eller Kalle Torrfluga som hans riktiga
namn lyder. KEA är nybliven pensionär och lägger ner ett omsorgsfullt
och uppskattat arbete med att dokumentera, rita diagram över, samla in information, skriva ner prognoser och hålla koll på
ekonomin över
arbetet uppe i Norregöl. Det är hans förutvarande militära
stabsarbete som går igen. Allt sätts ihop till snygga dokument som
läses upp här på styrelsemötena.
-Hur många sidor är det idag, undrar
Christer.
-Bara 14, svarar KEA.
-Aha...
Men redan efter en timme kan Christer ta
bort handen från örat och vi kan gå vidare till nästa punkt.
Som handlar om nya medlemmar till Norregöl och arbetsdagar
därstädes. Vi har ett tak för nya medlemmar uppe i sjön men
än är det för tidigt att säga hur stort utrymmet är för
nya, eftersom alla gamla ännu inte betalt. Ett ständigt
bekymmer är hur få andelsmedlemmar i sjön som hörsammar
kallelsen till arbetsdagarna uppe i sjön. Det brukar aldrig
vara så få fiskande uppe i Norregöl arbetsdagarna så utskicken
läses åtminstone...
Nästa punkt är cirkusen kring våra
klubblokaler, kontrakt och uppsägningar.
Christer läser upp förslag på uppsägningar. Både för
lokalen vi för tillfället befinner oss i samt för Ekbergska
huset. Det är kompetent gjort och vi godkänner bägge två
texterna.
|
 |
Nästa punkt är verksamheten under året. Först skall det flyttas. Vi
börjar bli vana och Stig erbjuder sig att köra lastbil. Förslaget
antages tacksamt för det betyder att vi bara behöver köra en gång.
Det skall ske någon gång i början av februari. Transporten gäller
alltså till den ny-nya lokalen uppe i Johannishus.
Vi
skall även fiska under år 2001, hur underligt det än kan låta.
Trollemölla nämns igen. Genast börjar pratet: "Minns ni den
gången då...
 |
Bernt, nu om möjligt ännu lurigare och ännu
mer avslappnad:
-Jag glömmer aldrig när XXX XXX gjorde bort sig. Han skulle ta
kort och backade och backade. Till slut backade han ner i nedre
dammen! Den kameran fungerade aldrig riktigt igen efter det
badet!
Och den gången när...
Många är minnena förknippade med Sveriges
allra bästa hyrvatten. Som det var då en gång. Under många år på
främst 70 och 80-talen åkte vi dit flera gånger om året. Så
inträffade en gradvis försämring som tyvärr blev allt
värre. Inte ens de allra största ivrarna (bl.a. jag själv)
kunde anse det försvarbart att betala så stora summor det dock
rörde sig om för främst gamla minnens skull.
Nu når oss dock hoppfulla rykten om att en förbättring har
skett. Lennart ligger i underhandlingar med Jörgen där nere,
spörjs det om och en intresselista anbefalls. |
Skall då Trollemölla räknas såsom den traditionella vårturen med övernattning? Hur är det egentligen med Bergets
sportfiske i Eksjö? Skall vi inte dit också i år...
Diskussion och prat följer. Många är sugna att åka dit och det ena
utesluter ju inte det andra, kommer vi fram till. En intresselista om
Berget skall också sättas upp, så får vi se...
 |
Efter beslut om när nästa styrelsemöte ska
äga rum, förklarar ordförande Christer mötet avslutat och
tackar för visat intresse.
Folk reser sig och sträcker på benen.
Stig plockar ihop sina papper och funderar
säkert över formuleringar han senare skall skriva ner i
protokollet. Rökarna utvisas ur lokalen och är på väg ut. |
 |
Klubbmästare Eyvind aviserar att kaffe
med krans är klart. Efter en liten stund återsamlas alla runt
fikabordet.
 |
Styrelsens ledamöter fikar här upp styrelsearvodet.
Nu har det övergått till mer allmänt prat,
tittande i tidningar och fiskesnack.
Anders ser fundersam ut... Är
det något han undrar över...? |
| Som sig bör vänder sig klubbens junior Anders
Hagman till sina äldre och mer erfarna fiskekamrater med
frågor när han kommer till något avsnitt i fisketidningen han
inte förstår så bra. Kalle ger här sin syn på saken och
Anders kan bara storögt lyssna till visdomsorden.
Ja, så kan det gå till på ett styrelsemöte
hos Nättraby Sportfiskeklubb.
Det skulle inte förvåna mig så värst
mycket om folk i andra klubbar åtminstone i några avseenden
kände igen sig lite.
Tonen är oftast skämtsam och skratten duggar
tätt. Fast...
hm... Jag hoppas ingen tar illa upp när jag själv försöker
skämta till det lite...
När det gäller KEA och hans skrivelser. Där överdrev jag
våldsamt; det var naturligtvis inte alls 14 sidor utan i
själva verket bara 7... |
 |
Många bilder blev det. Lång tid tar det att ladda
ner dem men den stunden kan man ju ägna sig åt att läsa texten.
|