01-07-24

Tisdag

Vädret: Lugnt och mestadels klart väder på morgonen. Så småningom lätt nordostlig bris som vred sig mot syd-sydväst och förblev ganska svag.

Slöfiskedag

En fiskedag kan liknas vid livet självt. Du har ett antal kort från början och det gäller hur du väljer att spela ut dem för vad slutresultatet skall bli till slut. Oavsett vilka lankor, äss eller klädda kort du äger bestämmer du själv när och om du skall dänga dem i bordet. 
Idag spelade jag nästan samtliga kort fel och tur var det att det bara gällde en fiskedag och inte livet självt. Och det gäller bara själva fisket också, jag kunde ändå njuta av min semesterdag i stora mått.

Hade ju tänkt att ägna mig åt östra delen av mitt verksamhetsområde idag och därför tog jag vägen ut genom Brohålan, bron under järnvägen och riksvägen. Då passera man Handelshamnen tätt förbi Marinmuseum.  Lugnt och stilla är det. Än har inte solen gått upp, men den är på god väg.

Här borde jag kört ännu längre österut för att leta upp liknande grynnor fria från andra båtar men jag hade gripits av handlingsförlamning tydligen för jag blev kvar där. Och båten vägrade att flytta på sig. Fram och tillbaka, hit och dit körde den omkring där ute. Var det till och med trollingfiskare...?
De dyrbara morgontimmarna krympte samman och inte ett napp fick jag. Det sägs i alla fall att fisket är bättre på morgnarna än mitt på dagen och så här i slutet av juli under en ny värmebölja borde det ju stämma. En del kanske tror att det är därför jag hela tiden offrar den i mångas tycken så dyrbara morgonsömnen men så är alltså inte fallet. Däremot brukar vinden sköta sig då och inte blåsa alltför mycket, vilket alltför ofta annars ställer till problem för den båtburne gäddflugfiskaren. 

Långt om länge körde jag över gattet mellan Tjurkö och Aspö och började fiska där istället. Värmen för att inte säga hettan började stiga allaredan. Klockan var nog inte mer än halv sju, sju.
Hm... det är väl lika bra att erkänna ännu ett fejk. Ännu ett medvetet fusk med statistiken. Nämligen när det gäller klockslagen i mina fångstrapporter. De är för det mesta skattningar och gissningar för oftast har jag ingen klocka med mig. 

Ser väl fint ut, eller hur? Men här brukar vara ganska fiskfattigt faktiskt. Även under bättre väderförhållanden, men det är inte helt stiltje utan en svag nordostan gör att man driver lite, lite. Här uppstår förresten ett utmärkt tillfälle att varna långt ifrån bosatta läsare; gå inte iland på Aspö! Ta inte färjan dit från hamnen! Om ni ändå skulle vara så dumdristiga, lämna inte, vad ni gör, asfalterad väg...

På bilden syns inte det dödliga hotet i gräset men jag kunde höra det. Ett dovt rasslande ljud... Ett lågt mummel och sorl som stiger upp från själva marken. På nära håll kunde jag se att det var såsom marken vore levande... Och det är den också, ett myller och kryller av miljontals ondskefulla, lömska och livsfarliga små kräk men som genom sitt blotta antal håller på att utrota allt annat liv på Aspö.
Jag talar alltså om fästingar!
I sådana mängder att militären gör dagliga raider dit ut, utrustade med skyddskläder och eldkastare. Jag blev själv vittne till hur ett stackars rådjur dukade under för de blodtörstiga varelserna. Den höll till på strandstenarna, den enda säkra platsen för det jagade, arma djuret, säkerligen den enda överlevande av sin art, men dumt nog sprang den in i gräset och snåren när den fick syn på mig ute i båten. Där gick den sitt grymma öde till mötes. Knappt hade den nått gräset förrän jag kunde se hur den ändrade färg, så snabbt rusade tiotusentals fästingar upp för benen på den och bet sig fast. På mindre tid det tar för mig att ljuga ihop dessa rader, föll den till marken, utsugen till sista blodsdroppen som ett torrt skinn med några skramlande benknotor inuti!

Oj, ursäkta! Där lät jag fantasin skena iväg med mig. Igen. Men sant är att jag såg ett rådjur och att fästingplågan nästan är som jag beskrivet den, åtminstone om man får tro ortstidningarna som knappt skriver om något annat nu under sommaren.

Oj då, vad har vi här...? Hade jag inte avskytt lögner och påhittade historier hade jag lätt kunnat hitta på en massa dumheter om gäddor som hoppar upp i båten alldeles av sig själva.  Nej, istället är det bara ett bildbevis på att jag milt och försiktigt släpper tillbaka gäddorna till sitt rätta element igen. Det här är nämligen den första gäddan som jag äntligen fick upp efter flera timmars fiskande. Fyra kilo minsann.

Men säkert är att den sade "Tack för att du åter skänker mig livet, Sören, o du herre och mästare över alla sportfiskare, tillika över havsens alla invånare! För denna din välgärnings skull skall jag uppfylla dina tre önskningar som avtalat är."
Men inte fan gjorde den det, inte!
Nä, fy för ljugande gäddor, säger jag bara!

En gädda till fick jag medan jag än en gång väntade ut andra, främmande båtar ute vid Aspöskär. Det är nackdelen med semester på sommaren; alla andra är lediga då också. I juli är det enda gången man ser andra fiskare här ute, med få undantag. Frånsett ortsbefolkningen på öarna förstås. Inte för att jag tror att de får någon fisk, men det kan verka skrytsamt om jag också kör dit och drar upp gädda efter gädda och de blir utan. När det äntligen blev fritt där körde jag ut dit. 

Tja... gissa om jag fick napp igen... Ingen särskilt stor men är de över fyra kilo kan de dra iväg ganska bra.  Hm... den här bilden påminner mig om att jag borde tänka på att skaffa mig ett reservspö. Jag har nog inga tiofots klass 8-9 hemma som fungerar. Jag gör en mental anteckning om den saken så får vi se vad det kan bli.

4,5 kg. Trevligt. Fiskade lite till utan att få, se eller i övrigt uppleva något anmärkningsvärt. Nu hägrade tanken på lite lugn och ro. Det är ju semester. Körde in mot land, som i detta fallet visade sig vara en ö, samma Aspö som förut alltså.

Med några få handgrepp och med hjälp av ett liggunderlag förvandlade jag raskt fiskebåten till en sol-och-badbåt. Fast badade jag gjorde jag inte. Skulle nämligen tro att det finns brännmaneter här. Och det gillar jag inte. Men läsa, slumra till lite, äta och dricka lite är toppen. Tillbringade nog en två eller tre timmar där, uppankrad och havande det skönt.

Jag var inte riktigt säker på klockan när jag tänkte mig bryta upp. Lurade mig lite av vinden. Sjöbrisen brukar ju friska i alldeles för mycket för att det ska kunna gå att flugfiska men nu såg det hyggligt ut. Så jag grep spöet och började kasta i det jag drev ner mot försänkningen. Den undervattensmur som ska skydda Karlskrona mot ryska flottan alltså. 
Kan man tänka sig; jag fick napp där också. En ordinär trekilosgädda men i alla fall. Nu inträffade det lustiga som jag närmast upplevde som ett deja-vufenomen. När jag höll på med gäddan som minsann inte ville ge sig godvilligt, såg jag mig omkring och fann mig plötsligt omgiven av en hel svärm med kanotister. Jag hade visserligen upptäckt dem på avstånd men det var hemskt vad de paddlade på och närmade sig snabbt! Eftersom jag inte hann släppa tillbaka gäddan innan de kom fram fick jag prata med dem! Svara på de sedvanliga frågorna om det verkligen fanns gäddor här och det där var ju deras middag som jag slängde i. Ja, ja..

Som hämnd och straff för att de störde mig tar jag med en bild på två av dem här! Ha! Deja-vu...?  Ja, kolla in den här länken så blir det uppenbart.

Konstigt nog fick jag en till. Trots att klockan var eftermiddag på återigen en av sommarens varmaste dagar. Och alldeles utanför ett sommarstugeområde kantat av bryggor. 

Också det en fyrakilos. Jag undrar om stugägarna egentligen vet om hur mycket gäddor som stryker omkring direkt utanför knuten hos dem? Inte för att jag tänker upplysa dem om det, det får de lista ut själva om de skulle råka vara intresserade. Men här är det mest garnfiske som gäller, tror jag.  Innan den här sista gäddan såg jag även någon till som inte riktigt hann fram till flugan, också i samma storleksklass. Körde hemåt och upptäckte till min förvåning att klockan i bilen visade på 16.  Sammantaget blev det ändå inte så dålig statistik. För att återknyta till inledningen kan man kanske uttrycka det så att jag blev tilldelade ett par gratis triumfkort till sist...

Men usch så mycket trams det kom med på det här dagboksbladet, vad menas med det?
Ingeting annat än att det är härligt med semester! Gomiddag!

©Gagnekulla Network Productions